Reserapport

En konferens, "Framtidens lärande", tar mig till Stockholm tillsammans med ett antal kolleger. Konferensen ska både fungera som utställning av moderna hjälpmedel för klassrummet, och det handlar i stort bara om digitala sådana, och som tankeväckare vad gäller skolan framöver.

Några föredrag är engagerande. Till exempel det som presenteras av Peter Gärdensfors. Han har alltid något intressant att säga. Något är mindre spännande. Som när Metta Fjelkner, mitt fackförbund, LR:s, ordförande, talar inför kanske 700 personer och säger om och om igen hur duktiga vi är och att vi är värda högre lön. Det är liksom inget nytt och har egentligen mycket lite att göra med framtidens lärande. 

Det hela blir inte mer värdigt av att Metta på båda sidor har stora skärmar där twitterkommentarer om det hon säger exponeras. Många av dem inte alls vänliga. Jag tror aldrig jag hade ställt upp som talare om jag samtidigt hade blivit recenserad på skärm på det viset. Det blir faktiskt förnedrande.

Konferensens höjdpunkt är dock spanaren Per Naroskins stand up-show som är riktigt, riktigt rolig. Alla småpratande utställare tystnar när han talar. Hans budskap är att livets värden kan delas upp i stål och flanell. Mjuka och hårda värden. Han slår ett slag för flanellen och mötet mellan människor. Det känns som ett fint inlägg på en konferens vars budskap till stor del handlar om hur vi ska använda oss mindre och mindre av mänsklig kunskapförmedling och mer av digital.  

Men jag har intressanta samtal med mina kolleger om just det vi är där för. Framtidens lärande, framför allt med digitala hjälpmedel. Vi vet att det inte räcker med att ha utrustningen. Lärare och elever måste också veta hur tekniken ska användas på ett bra sätt. Här finns mycket att fundera kring.

Solen lyser över Stockholm och staden är som vanligt vacker. Jag möter på lokal en avlägsen släkting som känns mycket nära. Jag möter vänner vars barn jag inte sett på ett år och som sedan dess både lärt sig att gå, äta själv och att måla med pensel. Hon funderar och iakttar och är, trots sina endast 20 månader, en liten tänkande människa.

Fina möten. Vad i livet är bättre?  

Vacker keramikvas, inköpt i Stockholm, möter blivande vänner i min samling 

Andra bloggar om: Möten, Stockholm, Per Naroskin, Peter Gärdenfors, Framtidens lärande

Relaterade bilder: