Där var polisen som mitt i gatan stod

Efter ett möte idag på min skola, gick jag ut i den fantastiska solen, in i de 8 grader som värmde luften denna dag i Lund. Jag var glad och lite hoppig, sånt som en tidig vårdag kan utlösa. Jag körde iväg från skolan, svängde in på Svanegatan för att parkera, shoppa lite … vänta. Det står en man mitt i vägen och vinkar in mig på en sidogata. Jag nickar lydigt och svänger in på gatan där det står en radda med bilar. Aha, jag ska blåsa tänker jag. Whiskyn i går kväll kan väl knappast märkas nu längre?

Men ack nej. Visserligen får jag blåsa. Visserligen är resultatet negativt. Men jag åker på en helt annan blåsning – jag har tydligen kört i 41 km/t när det är 30. Ni som kan Lund: Ni vet hur fint vägen liksom rinner neråt under järnvägen på Svanegatan. Jag tror aldrig att jag har kört i 30 där (man kan väl inte få böter för tidigare fartsynder?), det bara känns så fel.

Nåväl. Den vänliga polisen säger att jag måste böta 2 400 kronor för detta. FAN, tänker jag, FAN. Men jag hittar på något snabbt i huvudet för att grämet ska försvinna, det går rätt bra.

MEN: Då upptäcker denna otroligt noggranna polis att bakpå mitt körkort finns ett villkor angivet. Villkoret är att jag måste ha glasögon när jag kör. Det har jag inte behövt på tio år, min syn har blivit mycket bättre än den var när jag tog körkort 1987. En annan, mycket arg polis kommer fram till mig och ger mig en moralpredikan om hur detta faktiskt är olovlig körning. Då blir jag lite rädd. Jag måste gå till ögonläkaren och få konstaterat att jag inte behöver glasögon så att att villkoret kan plockas bort från mitt körkort.

Hjälp. Känner jag mig dum? Känner jag mig mycket dum? Ja. Så in i …

Den trevliga poliskvinnan säger till sist till mig att ”vi nöjer oss med en tillsägelse” och ger mig rabatt på mina böter! De sänks till bara 2 000! Wow, ren vinst det hela, alltså.

Fast SÅ dum är jag inte.

Andra bloggar om: hoppet, polisen, fartkontroll, 30-väg, Svanegatan

Relaterade bilder: