Varför ska de flesta bo i stan, i samma stad, helst? När man reser runt i Sverige så slås man av hur många fina småstäder det finns. Vi har på vår resa till Umeå alldeles nyligen besökt flera. Söderhamn, Härnösand och Örnsköldsvik. Alla utmed E4:an på väg mot Umeå.
Söderhamn är en söt, ja riktigt fin liten stad med torg, rådhus, massor med restauranger, flera hotell. Men så dött! Receptionisten på stadshotellet där vi bor säger med viss sorg i rösten att man utlokaliserat myndigheter till Söderhamn, bland annat PPM, men att sedan ”ville ju folk ändå inte välja hur de pensionssparade så det behövdes inte så mycket folk”. Och så fanns Ericsson där. Men lade ner.
En annan fin stad är Härnösand. Också vacker med mycket vatten som rör sig, blänker. Här har man gjort den numera så vanliga missen att man lagt ett enormt köpcentrum strax utanför stadskärnan. Effekten har blivit samma som i många andra städer att innerstan är full av stängda butikslokaler och det som varit ett naturligt ställe för handel är i stort övergivet.
Härnösand har ett rådhus med pretention, verkligen. Kolla! Värsta Vita huset, eller? Vad tänkte man när man byggde det, anade man att x år senare så skulle byggnaden verka nästan löjligt stor och imposant i förhållande till stadens status och betydelse?
Vi rullar vidare. Med hjälp av Google som vi är arga på men ändå ständigt nyttjar, hittar vi Bo på lantgård, närmare bestämt en lantgård ”bara fyra km från E4:an”. När vi kört de få kilometerna hamnar vi i byn Viksäter som utgörs av tre gårdar. Där ska vi bo hos Anki och Gunnar som har mjölkkor. Anki tar med oss upp till gästvåningen där vi för 400 kr ska sova och äta frukost.
Vårt rum är helt dekorerat med afrikanska ting, trästatyer och lakan och filtar (se bilder). Flugorna surrar utanför rummet, korna vankar tungjuvrade utanför. Katten smyger runt på fältet utanför och det är så stilla så stilla. Och så ljust, så ljust.
Rummet har två stora fönster. Vi rullar ned tunna rullgardiner men dessa till trots vaknar jag kl 03 av att rummet är helt upplyst! Som dagsljus!
När vi säger adjö på morgonen frågar jag Gunnar hur det kommer sig att de har en påse med israeliskt mjölkpulver på köksbordet. ”Där var vi på besök en gång”, berättar han. Och varför så mycket afrikanskt i sovrummet då? ”Där har vi varit två gånger”, berättar Gunnar. Och så får vi veta: De har två adopterade indiska barn. Flickan, född 1981, åkte till Israel för att jobba på kibbutz. Där träffade hon en sydafrikansk kille. Därav besöken till dessa två länder.
Dessa två ska nu ta över gården i Viksäter. Tala om resor, tala om globalisering. På en gång blir liksom världen både större och mindre. Jag googlar mig fram till ett boende som jag förmodligen inte annars hade hittat, världen liksom krymper, kommer närmre. De unga två, en till Sverige kommen från annan kontinent, träffas i tredje (fjärde?) land, och återkommer till hennes hemland, till gården som hennes fars familj haft i nio generationer.
Lilla Viksäter ställt mot Stockholm där vi också varit på denna resa, där varje gräsplätt på Söder där vi bor, där varje krog, är fylld med folk en vacker sommarkväll. Söderhamn eller Härnösand, småstaden, ställd mot Stockholm, en stad med resurs för så många mot en stad överfull med nästan löjliga priser på bostäderna. Urbanisering sucks!
Jag tycker man borde vidta åtgärder, politiska, för att göra glesbygden mer attraktiv att bo i. Härnösand och de andra städerna jag har nämnt är ju självklart inte de som har det svårast, det är ju norrländska inlandet. Men tänk på alla reportage och nyheter vi får ta del av som på olika sätt speglar avfolkningen av landsbygd och även många småstäder. Miljöer som byggts upp med omsorg och förhoppningar, en gång säkerligen också med goda förutsättningar. Sedan försvinner ett bruk, eller en industri, arbetstillfällena minskar. De unga försvinner. Kvar blir de gamla. Eller de som inte kan sälja sina hus.
Lägre skatt för de som bosätter sig under låt säga minst fem år i en glesbygdstrakt och arbetar där. Jo, det måste finnas jobb, det fattar jag. Men kanske kan det bli attraktivare att etablera större verksamheter på sådana ställen om man skapar ekonomiska incitament som gör det mer attraktivt.
Kanske är jag naiv. Men jag gillar inte urbaniseringens effekter i vårt långa avlånga land, snart nästintill avfolkat i den övre halvan.
Globaliseringen är självklart inte bara av godo. Men historien om den indiska adoptivflickan och hennes sydafrikanske man i Viksäter utanför Ullånger, den är en positiv historia om människor som vågar röra sig. Och rörelse är bra.
Några dagar är vi i Umeå och därikring. Mer om det nästa gång! Vi rör oss sedan neråt igen. Till vårt knökade, så vackra, Skåne.
Andra bloggar om: Norrland, Härnösand, Örsnsköldsvik, Söderhamn, urbanisering, globalisering
Ha det så bra i Umeå, medan vi just nu är på Gotland. Varit i Skåne också och bl a gått en fin tur från Arild till Skäret och Flickorna Lundgrens café.
Det finns också mycket tristess och inskränkthet i de små svenska städerna. Det vet jag som är uppväxt i Oskarshamn, typisk ”fin på sommaren-stad” (rekommenderar ett besök där nu, den här årstiden). Många yngre ville inget hellre än att komma därifrån, till något större och livligare. Själv stannade jag ovanligt länge innan jag fattade beslutet att lämna stan. Nu när jag kommer på besök kanske två gånger om året sitter eventuella kvarvarande bekanta (de flesta i alla fall) hemma och glor på tv efter jobbet. Jag får lappsjuka snabbt, men stannar några dagar så att min morsa i alla fall får se mig lite.
Hej Torbjörn, hoppas att ni hade det fint i Skåne! Jah, visst, det är säkert sant. Har en arbetskamrat från Karlskrona som talade om samma sak där, i den vackra staden, som du talar om. Jag har kanske en idealiserad bild av småstaden men ju fler som lämnar desto mer inskränkt och homogen blir det ju. Det är blandningen som är det viktiga.
[…] tänker att det kanske har att göra med urbaniseringen, detta häringa. Att när alla bor i städerna så blir tempot högre, kraven på att snabbt kunna […]
Fint skrivet, Eva!
Det finns mycket kraft och idérikedom på landsbygden. I och med den digitala utvecklingen kan det också bli lättare att jobba från bygden. Så trenden att flytta kanske vänder, för vissa yrkeskategorier.