Vakt vid synagogan, valnötter på Möllan.

Det är Malmö det handlar om. Jag har tillbringat några timmar i min barndoms stad. Denna märkliga, mångfacetterade plats. Först till Drewex nära Slussplan. Här är det lugnt och fint, personalen är kunnig, tillmötesgående och sortimentet är rena godisbutiken för en som gillar färg och form.

Det stilla livet i Dalby

Sedan tar jag mig till Möllan på jakt efter butik som säljer valnötter, de supernyttiga. Här är det brokigt, sjavigt och spännande. På torget säljs frukt och grönt, alkisarna går in och ut ur toorna.

Jag går över torget till affären Teheran supermarket. Här visar den vänlige innehavaren mig sina olika sorters valnötter. En sort från Chile, de smakar perfekt. En annan sort från Kalifornien, de är fina men inget MVG … ”Jag säljer massor med valnötter” säger han och pratar parallellt farsi med en ung kvinna som kommer in och köper goda bröd med sesamfrön. Hon är stammis. Det märks.

Jag går förbi second hand-butiken Öppna hjärtat. Här är det modevisning. Det är rätt mycket folk där. Vi bjuds på pepparkakor och show. Många av dem som tittar på har säkert inte råd att handla first hand, så ser det ut. Detta är delvis en rätt fattig del av Malmö. Inte långt härifrån, vid Lilla Torg, ser det helt annorlunda ut. Malmös anlete skiftar snabbt.

Jag kör ut ur stan, förbi synagogan. En vakt står på hörnet och spejar. Det är shabbes, shabbat, och säkert en hel del besökare. Tänk. Det är 2013, bara knappt 70 år sedan Förintelsen. Trots det måste den judiska bönelokalen bevakas. Vidrigt.

Och så kommer nästa skiftning i anletet – vi besöker Lucu food. Har du inte varit där så åk dit! Här hittar du mat från alla möjliga länder. Jag hittar saltgurka från Polen, köper halalslaktat lammkött, ungersk korv. Riktigt äggig pasta från Italien, granatäpplen från Långtbortistan (för 15 kronor kilot!). Ja, det är som på Möllan fast under samma tak. Det är smockat på parkeringen. Under hela tiden jag är där hör jag ingen svenska.

Även här finns det valnötter. De är mycket billigare än på butiken Teheran. Men, det är som vanligt. Är det billigt är det också opersonligt.

Malmö fyller mig med starka känslor. Jag blir lite uppriven där. Det fläker upp minnen från barndomen, det tänjer tanken kring att vara jude. Det väcker också minnet av min ungerska mor, när jag går förbi ungerska bageriet på Bergsgatan eller ser den röda korven på Lucu. På sätt och vis är Malmö mer min stad än Dalby är min by. Men jag har en bit hjärta både här och där.

Andra bloggar om: Malmö, Möllan, Lucu, synagogan i Malmö, valnötter

Relaterade bilder: