• Philip Roth om polioskräcken

    Posted on januari 28, 2014 by in Allmänt filosofiskt, Konst och kultur

    Min bror hade polio när han var liten. Han fick det några år innan man 1957 startade allmän vaccination i Sverige mot den fruktade sjukdomen.

    polio

    Först på senare tid har jag insett att det inte hade varit otänkbart att även jag, och mina andra syskon, hade hamnat i samma situation. Polio smittar mycket lätt. Tack och lov fick min bror inga bestående men, även om upplevelsen var hemsk för en liten kille.

    Min bloggvän Jah Hollis informerade mig om varför Neil Young har sån märklig hållning – han hade polio som barn. Anna-Lena Löfgren som många i min generation minns, blev rullstolsbunden. Det finns många flera exempel på kända personer som hade polio, inte minst Roosevelt som fick sjukdomen som vuxen.

    Detta senaste faktum lärde jag mig när jag läste Philip Roths bok, ”Nemesis”. Boken handlar om Mr Cantor, en ung fritids- och ungdomsledare i Philip Roths egen barndomsstad, Newark. Han benämns Mr Cantor hela boken igenom och det är för att poängtera att berättaren är en person som är just en av  Mr Cantors skyddslingar som han tog hand om i stadens ungdomsverksamhet en sommar i slutet av andra världskriget.

    Mr Cantor hade velat ta värvning för att hjälpa USA och de allierade men på grund av sin väldigt svaga syn har han blivit exkluderad. Kanske delvis detta ligger bakom hans hängivenhet mot de ungdomar han tar hand om på dagarna. De spelar boll, de har kul. Han vill göra något, han med.

    Det är ett judiskt område boken utspelar sig i, Mr Cantor är jude och det är i den kretsen berättelsen rör sig. När polioepidemin kommer denna sommar (sjukdomen har känd historia sedan 1840) så tänker man att det kanske är bra att fly stan och bo vid havet. De som har råd gör så. De andra stannar och hoppas på det bästa.

    Efter hand kommer polion att slå mot några av de unga som Mr Cantor tar hand om. Några killar som han tycker mycket om blir smittade och dör en snabb död. Han blir förtvivlad. Någon anklagar honom för att inte ha tagit hand om pojkarna som han borde.

    Hans flickvän, Marcia, ber honom att han ska lämna stan och komma till ett ungdomsläger där hon arbetar vid en skönt belägen sjö. Efter mycket tvekan beslutar han till sist sig för att lämna stan och de unga killar han tar hand om.

    Boken heter inte Nemesis utan orsak, det inser man, så det finns en krypande oro hela tiden man läser den här rätt melankoliska berättelsen. Den handlar om att välja, den handlar om skuld och också vad skuld kan vara en ersättning för. Det är en mycket sorglig historia som biter sig fast.

    Men mest handlar den egentligen om polio, skräcken för den, och det grymma skövlandet av unga människoliv.

    Polio är en grym sjukdom. I Syrien härjar den nu då möjligheterna till vaccination har minskat kraftigt sedan kriget började där.

    Polions offer, ja, jag nämnde några kända tidigare. Jag läste också idag om en stor donation Lunds universitet fått av Eva och Göran Bundy. Den ska gå till medicinsk forskning. Så här gick det valet till:

    Två år gammal drabbades Göran Bundy av polio – barnförlamning. Då fanns ännu inget vaccin. Han hade tur, en nerv i ena vaden infekterades, medan en tvåårig flicka i vänkretsen, som också fick sjukdomen, avled.

    – Flickans mamma blev fullständigt vild och skrek: ”Din son får leva och min dotter ska dö”. Det var en sådan tragik. När vaccinet sedan kom hade det livsavgörande betydelse.

    Så berättar Göran Bundy. Han förstår betydelsen av medicinsk forskning. Roths bok handlar om den fruktansvärda skräck som spreds när det här hemska viruset spreds i det välorganiserade amerikanska samhället. Människan utan råd. Bara hjälplös.

    Ruggigt. Men också mycket tankeväckande.

    Andra bloggar om: , , , ,

    Relaterade bilder:

4 Responses so far.

  1. Jah Hollis skriver:

    Jag minns att det gjorde fruktansvärt ont att ta poliovaccinsprutorna i skolan, men det var bara att bita ihop. Morsan och farsan hade visat på en äldre kille i stan som satt i rullstol och som alla visste att han hade haft polio och hans öde ville man inte dela.
    Neil Young blev sjuk i det sista stora utbrottet av polio i Kanada, precis som Joni Mitchell blev.

    • Eva Nygren skriver:

      Jag visste inte att också Joni hade det. Ja, den generationen var drabbad. Du borde läsa boken. Man inser hur stort och skrämmande det var. Före vaccinationerna som verkligen gjorde ont!

  2. H-Göran Norén skriver:

    Jag bodde i latinamerika som barn och fick 1954, som tvååring, polio. I juni 2002 drabbades jag sedan av Guillian Barrés Syndrom (GBS), som gjorde mig praktiskt taget totalförlamad på 72 timmar. Faktum är att det med största sannolikhet GBS som Roosevelt drabbades av. Han fick det sent, i vuxen ålder, det slog liksidigt (bägge benen samtidigt), och det var en rad andra symptom som man numer förknippar med GBS och inte polio. Men poliorörelsen, med bl.a. ”March of Dimes” drog in, och fortsätter att dra in, miljoner dollar för poliosaken och många där vägrar acceptera att det INTE var polio Roosevelt drabbades av. I ett program för några år sedan, där GBS-teorin framfördes, var det flera ledande ”polioanhängare” som blev ytterst upprörda när den nya teorin om GBS. En annan kändis som drabbades av GBS var Joseph Heller, författaren till Catch22/Moment22. För övrigt så är det cirka 170 svenskar per år får GBS.
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Guillain-Barr%C3%A9s_syndrom

  3. Eva Nygren skriver:

    Intressant, Hans(?)-Göran. Jag kände inte till GBS. Inte heller att Heller (!) som ju många av oss läste med stor förtjusning, fick sjukdomen. Tack för att du delade med dig av detta!