Region Stockholm

När jag kliver på buss 164 vid SÖS efter ett fint möte med ett av mina beroendeframkallande barnbarn, ligger chauffören halvvägs ner på sätet och pratar i telefon. Han unnar mig inte en blick när jag blippar mitt kort utan pratar på helt ointresserat.

Han illustrerar precis den känsla jag haft inför sjukvården i Stockholm denna senaste vecka, trots att han förstås inte är skyldig i sak:

I fredags blev jag sjuk i ett virus som jag förstod kom från barnbarnet. Trots det kändes det förstås nödvändigt att testa sig för covid. På 1177, Region Stockholm, läste jag mig till att jag som icke skriven i Stockholm inte kan få ett test hem. Jag måste söka mig till en vårdcentral.

Jag googlar då på ”vårdcentral” och den plats där jag då befinner mig. Det är fredag eftermiddag. Det dyker upp två privata vårdcentraler på kartan. Den ena har på sin sida skrivet ”labbet stängt denna vecka” och när jag når den andra och berättar om min situation, säger sköterskan jag talar med: ”Vi testar inte här”. Jag förklarar min situation, att jag ju inte kan få gjort test som andra skrivna i stan. Hur ska jag göra? ”Du får googla på ’privat aktör'” säger hon då.

Detta är ju helt galet! Det kostar 1 500 kr att testa sig privat. Är det inte meningen att sjukvården ska hjälpa till att stoppa smittan, även om man inte är skriven på en plats?

Jag ringer 1177 igen. Niklas som han heter, säger ”det är helt fel, vårdcentralen är skyldig att hjälpa dig. Men annars prova apoteket, de har test”. Det visar sig vara helt fel, det finns inga covidtest på apoteket. Jag ringer 1177 igen. De föreslår att jag ska åka ut till en förort och testa mig i en teststation. Hur ska jag komma dit, säger jag? Tunnelbana? Med eventuell covid? Dessutom har de stängt hela helgen.

Jag ringer 1177. Igen! Jag är så arg nu. Vi, nu är det Sebastian, är överens om att detta är helt vansinnigt. Att man bara för att man inte är skriven på en plats inte kan testas där!? Det kan ju inte vara lagligt, tänker jag. Sebastian är på min sida men säger att jag ska kontakta en vårdcentral på måndagen och att ”de är skyldiga att hjälpa mig”.

Måndag: Jag ringer Årsta vårdcentral, vi bor strax intill. Jag drar det hela för syster E. Jag behöver testas för covid. ”Vi testar inte!” Jag går helt i taket eller var jag nu är och skäller på henne och säger att jag pratat med 1177 flera gånger och att vårdcentralen är skyldig att testa mig. ”Det visste jag inte” säger syster E. Då lossnar det, ”Jaha, bor du i närheten? Kan någon komma och hämta ett test till dig?”

Ja och ja. Mats hämtar testet. De kan dock inte ringa och lämna svaret till mig (vilket de gör med alla skrivna i Stockholm, tro mig, jag vet, våra barn har testats många gånger och servicen har varit fantastisk – för de som betalar skatt i stan??), nej, jag får allt ringa upp själv!

Provet är negativt, viruset segt och räligt. Men frågan är om inte minnet av det här viruset kommer vara mer av den märkligt själviska attityd som Region Stockholm visat! Det känns ansvarslöst att man behandlar folk som kanske som jag, har dubbelt boende, eller är på besök i stan (det var ju länge sedan vi avråddes från att resa) som inte viktiga när det kommer till smittan! Smittan går ju över regiongränserna.

Det handlar förstås om pengar. Man vill inte ta kostnaden och servicen för fler än de ”egna”. På något annat sätt kan jag inte tolka detta.

När jag såg chaufförens loja ointresse blev jag påmind om det jag ointresse jag fått kämpa mot för att bli testad här. En mindre envis person hade gett upp – och kanske burit på viruset.

Stockholm i mitt hjärta, jodå visst. Men inte Region Stockholm!

Relaterade bilder: