Innan floden tar oss

Innan floden tar oss. Akryl på svart duk.

Jag har länge varit nyfiken på Helena Thorfinns böcker, hennes lokala anknytning till Lund är ett skäl. Det blev ”Innan floden tar oss”, Thorfinns debutroman, som blev mitt val.

Boken utspelar sig i Bangladesh och huvudperson är Sofia, biståndschef på svenska ambassaden i Dhaka. Hennes make, Janne, finns med och deras två barn som dock tecknas blekt i boken. 

Romanen skildrar Sofias arbete för att förverkliga sina ambitioner vad gäller bistånd. Hon är ärlig, snabb och målinriktad. Dessa egenskaper krockar ibland med situationen på ambassaden och omkring den. Hon måste också omvärdera sin syn på korruption som är en nästan naturlig del av samhället hon befinner sig i. Även andra bilder hon har haft av det arbete hon ska genomföra måste retuscheras. 

Janne, hennes man, har lämnat sin lärarbana för att följa med hustrun. Han har varit otrogen mot Sofia i Sverige och såret efter det de kallar Camilla-affären rivs upp ibland. 

Jag tycker att de äktenskapliga relationerna, de till de egna barnen och vissa andra, tecknas rätt grovt och utan djup. Däremot finns det många fina relationsporträtt i övrigt, det av systrarna Nazrin och Mina framför allt som tecknas med finare pensel. 

Vi får också en övertygande bild av ambassadsarbetet på plats med en lite trög ambassadör som brinner mer för sitt språkintresse än för att hjälpa sin biståndschef. Den danske profitören som med hjälp av biståndspengar bygger en fabrik som visar sig vara en dödsfälla, utgör också en trovärdig bild. 

Över huvud taget får jag en inblick i hur svårt och komplicerat arbetet kan vara i ett så fattigt land när man kommer från Sverige med våra värderingar. Jag känner också att Helena Thorfinn som arbetat som handläggare på svenska ambassaden i Dhaka, Bangladeshs huvudstad, verkligen har insides kunskap om ambassadarbete. 

Boken lär mig mycket om Bangladesh, dess fattigdom och kvinnosyn men också människors hjälpsamhet och överlevnadsförmåga. ”Innan floden tar mig” skrevs 2012. Sedan dess har landets ekonomi haft en snabb och god utveckling och Världsbanken räknar med att det unga landet kommer nå medelinkomst-status 2021. Detta bland annat på grund av den så snabbt växande tillverkningsindustrin vilket alla som handlar från de stora klädkedjorna har dragit nytta av. Och som Helena Thorfinn i sin bok ger oss anledning att fundera på om vi vill stödja, så som den används nu.

I stort tycker jag att detta är en läsvärd bok, framför allt på grund av vad vi lär oss om Bangladesh och biståndsarbetets svårigheter. Den är lättläst och på många sätt tankeväckande även om det inte är stor litteratur. Det märks att det är en kunnig person som skriver, om än inte en stor författare. 

Relaterade bilder: