När jag började skriva på den här posten var det före svenska valet. Då skulle texten heta ”Melankolins tid” och jag skulle berätta om två böcker av Niklas Rådström som jag har läst, Marialegend och den självbiografiska barndomsskildringen ”Månen vet inte”. Båda böckerna berörde mig och inte minst hans självbiografi gav en mycket melankolisk känsla i denna rörande berättelse om Rådströms farmor och uppväxten med både frånvarande mor och far.
Men sen kom valet. Min melankoliska klangbotten tappade helt fästet. Melankolisk? NU? Nej, förbannad.
Det är oroande, skrämmande och omskakande, det som händer i Sverige nu. Att vi dessutom befinner oss i en galen omvärldssituation som vi heller inte alls kan bedöma utvecklingen i, gör att morgnarna med nyheterna verkligen inte är något jag ser fram emot: Vad har hänt i natt, vilka nya katastrofer eller faror varnar man för nu?
Det som tröstar mig, eller ger mig hopp, är alla starka texter jag läst sedan 11 september. Man analyserar valresultatet från alla vinklar och vrår, hur, vem, varför. Mediernas roll diskuteras på många håll med rätta. Bilden av Sverige i utlandet och hur den förändrats, har Anders Lindberg i Aftonbladet skrivit om på ett sätt som kändes som pang i solar plexus.
Så det är nu vi måste formera oss! Det är nu vi har alla skäl att visa var vi står. Och ta del i debatten, kanske våga ta obekväma diskussioner. Själv gick jag med i Svenska kommittén mot antisemitism som ger en vink om EN av riktningarna mina tankar går i för närvarande. Men det finns många andra skrämmande scenarion.
Såg en fin intervju med Antony Beevor i Babel. När Jessika Gedin frågade honom, efter att han berättat om sin bok om Ryssland, om han inte kände hopp, så tror jag aldrig att hon fick ett riktigt ja från honom. Verkar rimligt. Just nu är framtiden ruggigt oklar. Men, jag tror ändå, vi måste tro på att förändring är möjlig. Annars blir det hela rätt meningslöst. Eller?
Bildskapandet fortsätter trots detta i Jahajavärlden. Jag har fyllt på i MÅLAT! Gå gärna in och titta.
Du har mitt fulla medhåll.
Framtiden ter sig långtifrån positiv.
Ja, mörkret faller, Bert.