Gråväder ger utdelning

Himlen är otroligt grå. Eller vad ska man kalla det? Tunngrå, mesgrå, alla inte-färger som finns. Färgens antites. Ljusets likaså. Och ändå säger en ung person jag känner att färgen på denna gråvädershimmel "är så himla härlig, så vacker". Är det frågan om attityd? Kan jag, bara genom att lyssna på henne, få mig själv att uppleva denna typiska Skånehimmel under höst och vinter, som vacker?

Nä. Men jag tar en promenad ändå. Jag går på gamla järnvägsspåret till Torna Hällestad, en av Dalbys närliggande byar, en riktigt trevlig by. Dit går man på 30-40 minuter och lunket tar en utmed vackra ängar och trädalléer. Så händer det konstiga som jag ofta är med om när jag är ute och går: Efter ett tag så översköljs jag av en kraftig känsla av lycka, ett JA öppnar sig inom mig. En stor glädje av att vara ute i naturen och att vara i rörelse på detta optimala sätt. Man går, man ser, man tänker. Man är.

Ofta känns det som att komma i kontakt med sig själv. Som om jag kom i kontakt med mig. Tro nu inte att jag går omkring och känner mig främmande för mig själv. Nej. Så är det inte. Men det är som att jag tar mig själv i handen och känner den handen.

Kanske behöver vi olika mycket denna sortens ensamhet och bekräftande av jaget. Det kan också vara så att man vänjer sig vid den. För mig är de ensamma promenaderna i dagljus, i naturen, en av de mest exklusiva och givande njutningarna i livet.

Gråvädret ger trots allt utdelning.  

Andra bloggar om: Torna Hällestad, Dalby, promenader, ensamhet

Relaterade bilder: