• Resa till Agur, Eilat och Petra

    Posted on januari 6, 2008 by in Konst och kultur, Övrigt, Resor

    Mats och jag åker till Israel för att hälsa på min syster och hennes man, för att besöka Eilat och för att åka till Petra, ett av de ”nya” världens sju underverk.

    Henrietta, min tio år äldre syster, har tillsammans med sin man sedan de har blivit pensionärer, ett B&B på en plats som heter Agur. Agur ligger på landsbygden kanske 40 minuters körväg från Jerusalem inne i centrala Israel. Detta är verkliga landsbygden. De har köpt ett hus på en kurdisk moshav som de sedan har byggt ett större hus intill och här har de en stuga och ett rum för uthyrning. Man bor i fina, originellt inredda rum och frukosten är något utöver det vanliga.

    Min syster är en minst sagt kreativ sort, målar tavlor och gör rolig och sinnlig keramik. Huset de bor i är fullt av uttryck för detta och hennes ateljé vittnar om hennes ständigt flödande uttyckskälla.

     

    Agur ligger mitt i ett område som delvis är ett naturreservat. Här finns vilda blommor, träd, på kvällen hörs ylande schakaler. Med tanke på hur bebott centrala Israel är, är detta verkligen en oas för den som längtar bort från vimlets yra. När vi är där är det grönt, som hos oss i maj. Underbart! Solen skiner och Henrietta serverar oss juice pressad från de egna grapefrukterna.

    Vimlets yra finns till exempel i Jerusalem som vi besöker på vår andra dag i Israel. Jag har starka band till staden eftersom jag bodde där mellan mitt nittonde och tjugotredje år. Det känns i mig när jag kommer genom de kvarter i staden där jag bodde och gick i konstskola på sjuttiotalet. Det är som att komma hem för en del av mig.  

    Ett annat mål för vår resa är Eilat som vi tar oss till via bland annat Mitzpeh Ramon, en stor krater söder om Beer-Sheba. Solen skiner hela tiden, man känner sig lätt chockad av allt ljus efter den gråaste decembermånad jag varit med om på länge.

    Och det är från Eilat vi kan ta oss till Petra. Resan till Petra var omsorgsfullt planerad för Mats och mig, min syster och hennes man. Via en resebyrå har vi beställt och bestämt och förbetalat: träffa guide och chafför kl 7 vid gränsen till Jordanien. Men när vi har tagit oss genom gränskontrollen vilket i sig är rätt besvärligt finns ingen bil med guide där. Flera väldigt vänliga personer försöker hjälpa oss och det rings en herrans massa samtal till researrangören i Tel-Aviv, till ingen nytta mer än att man lovade att försöka ordna det snarast. Men vi har trevligt den en och en halv timme vi väntar.

    Till sist kommer en ung man, Yassir. Han är mycket generad eftersom han har fått besked om att komma vid denna tid. Men – ingen guide fanns med i bilen. Efter en massa snackande fram och tillbaka med olika personer får vi till sist en hyfsad lösning på vår dag, dock inte helt som planerat.

    Och till sist kommer vi till Petra på alldeles utmärkta jordanska vägar och blir omhändertagna och guidade av Mahmoud, en 24-årig ung beduinkille som är oerhört gullig och trevlig. Han har känsla för vilken sorts turister som han guidar och både bjuder på sig själv, samtidigt som han håller lagom avstånd.

    Mahmoud hör till den tredjedel av den jordanska befolkningen som är beduiner. Han berättar att cirka 45000 av beduinerna fortfarande är nomader. Genom att bygga nya hus till denna befolkningsgrupp och låta dem slippa både skatt och hyra, vill myndigheterna i Jordanien få dem att bli bofasta. Mahmouds familj hör till dessa. Han berättar med stolthet att han är född i en grotta en bit bortom Petra men att han nu bor i en av dessa nybyggda bostäder. Jag tror att han är mer stolt över att vara född i en grotta. Han har gift sig (of course, säger han när jag frågar) inom sin klan och jag förstår att något annat för honom hade varit omöjligt.

    Och Petra kan verkligen vara värt en något besvärlig resa och också en del pengar. Jag är överraskad över hur mycket som finns kvar av denna nabateiska stad som hade sin höjdpunkt kring Kristi födelse. Då hade staden 3000 invånare vilket var mycket vid denna tid. Petra blev först känt 1812 av västvärldens arkeologer och många känner till platsen som använts för filminspelningar. Speciellt skattkammaren är välkänd:

    Men det är faktiskt inte alls så att detta är det enda anmärkningsvärda vid platsen. Man närmar sig skattkammaren genom en lång ravin  där man både kan se skulpturer av nabateiska gudar och rester av det raffinerade bevattningssystem som användes i staden, både för vatten till hemmen och för jordbruket. Färgerna i klippan är något enastående och över huvud taget är platsen så överväldigande att vi trots kylan på platsen njuter andlöst av skönheten på platsen. Tala om historiens vingslag.

    När vi kommer tillbaka till gränsen mellan Jordanien och Akaba, ska vi åter passera gränskontrollen. Vi har glömt morgonens tidskrävande passage genom gränsen med kontroll av pass, med säkerhetskontroll och tull. När vi kommer förbi passkontrollen och fått ett fint jordanskt märke i passet, kommer den israeliska säkerhetskontrollen. Plötsligt medan vi står och väntar där med ett fyrtiotal andra i ett rum för att bli kontrollerade, springer någon snabbt genom rummet, hukande. De unga kvinnorna som svarar för säkerhetskontrollen ber alla ska lämna lokalen. Bombhot är min första tanke.

    Vi tillbringar därefter nästan två timmar på något som ser ut som en fotbollsplan i väntan på att det vi till en början tror är en övning för säkerhetsorganisationen på platsen, ska ta slut. När vi har stått där mer än en halvtimme, och det är riktigt kallt, börjar vi undra. Kan detta vara en övning?

    Som sagt, nästan två timmar stod vi där och fortfarande har vi ingen aning om vad det handlade om. Troligtvis var det ingen övning. Vi hör av Rami, vår värd och släkting till mig som vi bor hos i Eilat, att så fort det händer något vi gränsen så stängs den tills man vet vad det är. Det kan ha handlat om en illegal invandrare, vi har ingen aning. Men det var rätt obe
    hagligt. Dessutom var det oerhört kallt. Vi fyra var alla klädda i vinterkläder men där var turister ibland oss klädda i shorts och t-shirts.

    Sammantaget var detta en dag full av händelser och många av dem hade vi inte väntat oss. Det var en stor sak att komma till Jordanien när man som jag varit många gånger i Israel men aldrig i ett av Israels grannländer. Jag rekommenderar varmt ett besök i Petra.

    Nästa dag är Mats och jag trötta. Vi bor hos min systers dotter och hennes familj, man och två små flickor, i ett höghus med underbar utsikt över de jordanska bergen på andra sidan Akabaviken.

    Vi njuter av solen och värmen i Eilat och är på stranden. Vattnet är kanske 22 grader varmt och ungefär samma temperatur i luften. Staden är mycket lugn i förhållande till andra platser i Israel och det är nära till allt. Så här års är det lätt att förstå att folk vill bo här. Men på sommaren! 40-50 grader i skuggan, fy för hundan.

    Eilat är en stad som idag har mer än 50 000 invånare, många sysselsatta inom turistnäringen. Grannstaden Akaba i Jordanien håller på att ta upp kampen med Eilat om turisterna vilket i stort ses som en positiv utveckling. Ett utopiskt men inte längre helt orealistiskt scenario är att man så småningom kommer att kunna samarbeta på många olika sätt. Redan nu finns det samarbete bland annat kring bevattning och lantbruksteknik, över gränsen.

    Vi åker till det marina observatoriet och tittar på fiskar av alla möjliga sorter. Här är en.

    Vi ångrar att vi inte har badkläderna med, kärt besvär, för det är varmt! 27 grader denna dag.  

    En annan dag åker vi till korallrevet och tittar på det. Här kan man titta på en del av de fiskar som fanns i observatoriet. På riktigt!! Det tar emot en aning att gå i och bada, lufttemperaturen kunde vara högre, men det är ändå härligt att vara där. I vattnet!

    Efter några dagar i Eilat där vi mest har hört ryska och franska från turisterna, ingen svenska alls, tar vi oss ombord på bussen till Jerusalem som går utmed Döda havet. När Mats och jag har suttit och snackat en stund på bussen böjer sig mannen bakom oss fram och frågar om vi är svenskar. Det visar sig att vi då till sist mött en landsman. Han arbetar som volontär åt Svenska kyrkan i Jerusalem, är teologistuderande från Uppsala och har gjort en resa till Eilat före sin återresa till Sverige. Han pratar om hur förfärligt svårt det är för en svensk att lära sig hebreiska. Jag vet vad han talar om. Men den hebreiska jag lärde mig i Israel när jag bodde här på 70-talet, sitter som berget. Det är mycket roligare att vara turist när man förstår språket något så när.

    När vi kommer till Jerusalem är det bra mycket kallare än i Eilat – på med vinterjackorna! Ute på landet hos min syster är det också  kyligt. På morgonen skiner solen men there’s a nip in the air, som mars hemma. Kyligt, klart och vackert. Vi åker runt i det nu gröna landskapet, besöker fantastiska Kakadu som säljer roliga målade träsaker, är på några olika moshaver och tittar på bland annat på olika sätt att göra trädgårdar spännande, etc.

    Sedan kommer regnet. Det regnar fint, sedan regnar det tungt. Hur det än regnar är det säkert välkommet. Och det blir för oss en påminnelse om vilket väder vi ska återvända till! Men battererierna är laddade på bästa sätt: Med ljus och fantastiska synintryck, med minnen av fina möten med människor.
     
    Andra bloggar om: Bed and Breakfast Israel, Eilat, Petra, resor

    Relaterade bilder:

7 Responses so far.

  1. Adam skriver:

    wow vad härligt allt låter… spännande resa låter det som!

  2. Evan skriver:

    Ja, det var fantastiskt. Kul att få skriva om det också, det blir en ny dimension!

  3. Sarisen skriver:

    Den där frukosten ser himmelsk ut… Roligt att få läsa om resan!

  4. Johannes Lundin skriver:

    Hej, läste om Jordanien och Israel, och längtar dit!
    Bodde själv i Jerusalem för några år sedan, och sedan dess så känns just den staden som mer hemma än..hemma..;-)
    Petra är fantastiskt, och jag önskar att fler skulle resa dit, och till Israel

    Johannes
    -min blogg om Egypten där jag oxå bott några år:
    http://lundinorient.wordpress.com/wp-admin/

  5. Anonym skriver:

    Hej Johannes! Kom inte in på din blogg eftersom det krävs password … ?

  6. Adam skriver:

    (går att komma in på länken ovan om man tar bort ”wp-admin”)

  7. Stig-Olof skriver:

    Det var minsann en innehållrik resa! Innehöll både det ena och även det andra som man kanske får räkna med i denna instabila del av världen.
    Som fotointresserad och grapefruktälskare blir jag lätt avundsjuk! Vilka möjligheter!
    Kul med detaljrika reseberättelser och vackra bilder. Man lär sig om världen, helt gratis dessutom. Tack för det!
    /Stig-Olof