Några obokade timmar i Stockholm ger mig möjlighet att besöka ett favoritställe, Nationalmuseum, där man just nu visar Förfärligt härligt, en utställning där föremål i porslin och keramik, både svenska och utrikiska, från 1800-talet visas. Här visas praktpjäser av silver och glas, möbler och smycken. Och tanken är "att belysa vad samtiden uppfattade som härligt – det som dagens förespråkare för ett modernistiskt formspråk många gånger uppfattar som förfärligt. Under 1900-talet har kritiken varit hård och dömande mot 1800-talets stilideal", skriver man på muséets hemsida om utställningen. Och det kan man förstå utifrån de stilideal som präglat svensk design under förra seklet där funktionalitet hos bruksföremål sattes i högsäte.
Kanske just därför, som barn av min tid, tyckte jag att det var riktigt härligt att se dessa excesser i formgivning och i färgsättning. En del av föremålen är för kitschiga, men några, bland annat några ungerska keramiska pjäser, är helt fantastiska. Allt är visat på optimalt och rätt humoristiskt sätt, där man förstärker det pompösa och über-symmetriska med placeringen av montrarna och tunga, röda gardiner.
En utställning som är värd ett besök, alltså. Den utställning på samma ställe som kallas Modärna kvinnor och som man benämner "temahängning", kändes dock mycket tunn i stoffet och dessutom dåligt hängd och dåligt sammanhållen. Så allt är inte bra på Nationalmuseum. Men man har byggnaden i sig som är fantastisk, man har utsikten och de fantastiska trapporna upp! Tunga men så pampiga!
Andra bloggar om: Nationalmuseum, konst, Förfärligt och härligt, Stockholm