Cormac McCarthys roman The Road gör definitivt slut på min period som frustrerad läsare. Detta är den största läsupplevelse som jag har haft på mycket länge. Om du vill läsa min recension så finns den här.
Magisk realism har jag förstått är en genre eller stil som INTE passar mig. Kanske är det synd att så helt såga en genre. Men eftersom jag de senaste åren känt mig bortkommen, ja, just så, när jag har läst böcker som genrebestäms som magisk realism, drar jag slutsatsen att detta inte är min grej.
Kanske är det denna oförmåga som gör att jag vid en andra läsning i livet, som 55-åring, inte heller nu kan uppskatta Mästaren och Margarita av Bulgakov? Skolans Bokpolen, vår bokklubb för elever och anställda, anordnad av mig, håller just nu på med en läsning av denna kultförklarade klassiker. Och jag måste erkänna att jag bara med möda tar mig igenom den. Vad är det med mig?
Om du vill läsa fler än mig vad gäller The Road och McCarthy, så finns här ett axplock: Sydsvenskan, DN, Bokhora. Vill du se den omtalade intervjun gjord av Oprah Winfrey med den mycket sällan intervjuade författaren så finns den här.
Andra bloggar om: The Road, Vägen, Cormac McCarthy, Oprah
Ja, detta verkar intressant!
Ja, detta verkar intressant!
Acke, det vore kul att höra vad du tycker om om boken!
Acke, det vore kul att höra vad du tycker om om boken!
Jag har aldrig tagit mig igenom 100 år av ensamhet trots att ”alla andra” tycks ha gjort det. Jag tappade intresset mot slutet.
Jag började läsa om Moment 22 för snart ett år sedan, men tycker nu att denna kultbok från gymnasietiden nu känns stundtals rätt seg och lite tjatig med stilgreppet att älta om diverse händelser flera gånger.
Jag har aldrig tagit mig igenom 100 år av ensamhet trots att ”alla andra” tycks ha gjort det. Jag tappade intresset mot slutet.
Jag började läsa om Moment 22 för snart ett år sedan, men tycker nu att denna kultbok från gymnasietiden nu känns stundtals rätt seg och lite tjatig med stilgreppet att älta om diverse händelser flera gånger.
100 år av ensamhet blev för mig en oändlighet … Moment 22 hade jag mer nöje av då men vet inte hur jag skulle se på den idag.
Läs The Road! Den är bra, men mycket svår bitvis att orka med. Men trots det rekommenderar jag den. Den finns ju också på svenska fast Torbjörn Flygt tyckte inte att översättningen var så bra.
100 år av ensamhet blev för mig en oändlighet … Moment 22 hade jag mer nöje av då men vet inte hur jag skulle se på den idag.
Läs The Road! Den är bra, men mycket svår bitvis att orka med. Men trots det rekommenderar jag den. Den finns ju också på svenska fast Torbjörn Flygt tyckte inte att översättningen var så bra.