-
Ge mig en dag av vindar och sol
Posted on juni 26, 2008 by Eva Nygren in ResorDe första orden i Olle Adolphsons Österlenvisa kommer för mig när jag tänker på de två dagarna som vi just har vistats på Österlen, i synnerhet på området som kallas Haväng. Att använda STF-vandrarhemmet Skepparpsgården för logi är ett riktigt bra tips.
Den vasstakstäckta kringbyggda gården är en typisk Skånegård från förra seklets mitt. Den har flyttats från Ravlunda (hur fasen flyttar man gårdar? Har aldrig blivit klok på detta. Man har ju gjort samma sak med Knäbäckshusen. För det kan väl inte ha gjorts som man gjorde i den fantastiska boken/filmen The Shipping News, romanen av Annie Proulx som också har skrivit novellen Brokeback Mountain?) och är sedan 1952 (bra år, tycker jag) vandrarhem på denna extremt natursköna plats. Rummen är väldigt fräscha, frukosten utmärkt och värdarna trevliga, välinformerade och välkomnande.
Första dagen går vi i kraftig blåst mot Vitemölla, närmsta byn söderut (titta i FOTAT). Det blåser hårt men vi går delvis i lä bakom skogen utmed stranden. Vitemölla är en sömnig liten fiskeby, med hamn med ett antal fiskebåtar, men förmodligen mest sommargäster. Allt är välskött och rosorna blommar. Vi vänder tillbaka genom skogen för att "aldrig gå samma väg två gånger", Mats filosofi som jag mer och mer själv kan anamma.
På kvällen åker vi till Friden vars pizzor vi hört talas om flera gånger. Inte så märkvärdiga, tycker vi, men stället ska ha väldigt fin Bed & Breakfast som vi gärna vill testa en annan gång. Friden ligger i, eller omringad av, en äppelodling och mycket mer österlenskt kan det väl knappast bli.
Nästa dag går vi norrut, över Ravlunda skjutfält där de nu inte skjuter förrän i augusti. Det är en paradisiskt landskap. Vi går i sol och blåst över de underbara havängarna och är nästan helt ensamma så långt ögat når – förutom de frigående hästarna och deras föl (igen: kolla i FOTAT, för tusan!). Något enstaka får, en ensam husvagn under ett träd. Det är ett nästan mytiskt landskap och när Mats och jag går grusvägen fram tänker jag på The Road, McCarthys fantastisk-hemska bok och då är detta så helt tvärtom. Men låt er inte avskräckas av det för boken är fantastisk.
Ja, den promenaden över ängen, med blommor, hästarna, fölen, solen och vinden. Vi njuter. Vi traskar på och vänder åter till Skepparpsvägen via stranden (FOTAT!!). Detta är ett berörande landskap. Det känns i hjärtat, det känns djupt som det genuina gör. Gott för själen.
Titta på bilder i FOTAT, eller om du föredrar, målade bilder i MÅLAT, där jag lagt ut några nya akvareller.
Andra bloggar om: Haväng, Skepparpsgården, Österlen, akvareller, hästar
Relaterade bilder:
Hej Eva!
Roligt att läsa om era vandringar på Österlen! Och jag njuter av dina bilder, tack! Skeppargården i Haväng är både ett smycke och en tillflykt, en vrå i världen och själva livets centrum. Här har jag mått mycket bra. Gläds åt återseendet i din text och i dina bilder.
När jag var där senast för några år sedan satt det en lapp i köket med sista versen i Anders Österlings underbara dikt ”I Haväng”. Tillåter mig att skicka med den till er båda med stort tack för goda påminnelser.
I Haväng
I ensligt landskap rinner ån mot havet
och gräver ner sig mellan gröna brinkar.
En sista ättehög på stranden vinkar
sitt avskedstecken, halvt i sand begravet.
En glesnad rest av den försvunna skogen
står kvar som harpa för den hårda östan.
Den kärva marken andas fin förtröstan:
sandnejlikan har blivit nejden trogen.
Helt för sig själva leva dessa kullar.
Backsvalan svingar sig ur jordens gömmen.
Forellen spritter i den klara strömmen.
Väduren betar, medan åskan mullrar.
I tomma sällskap skall jag tänka ofta
på detta enkla smycke av naturen,
en amulett, i minnets kedja buren,
där Hav och Äng ur blotta namnet dofta.
Hej Johan, så fint att höra av dig igen. Dikten får mycket konkret betydelse när man nyss varit där och ”detta enkla smycke av naturen” är verkligen passande. Enkelt men oändligt vackert.
Jag tänkte när jag gick över ängarna att ”hit skulle jag resa om jag behövde tröst”. Det var en stor upplevelse.
Tack, som tidigare, för dina lyriktips! De är mycket uppskattade!
Vi tillbringade kristiflygarehelgerna boendes på Ravlundafältet (i en dunge) när jag växte upp, och jag tycker nog att det är en av de allra finaste platser jag bevistat. På ett av mina favvofoton står pappa och jag under de höga bokarna omgivna av skir grönska. I tonåren bestämde jag att min aska (!!) ska spridas där så småningom…Suck. Melankolisk, moi?? Kul i alla fall att ni traskat omkring och njutit av ”min” trädgård.
Elektronisk kram
Maria
Även Ulf Lundell har inspirerats av Haväng:
http://www.alltomuffe.nu/cd/org/maneoverhavang.asp
Han bor väl i trakterna därute.
Och hade man haft råd så…
Men som du vet bor jag i en ruffigare del av Malmö.
Inte så mycket att skriva dikter om kanske, men två av Malmös mest framgångsrika fotbollsspelare (nej det är inte Zlatan) har växt upp i samma kvarter: Bosse Larsson och Robert Prytz.
Lundell: För mig har han alltid varit en Dylan-wannabee utan framgång (hos mig alltså). Men kanske är jag för hård.
Kanske är det precis tvärtom, att man borde skriva om ditt kvarter, en liten dikt? Men apropå fotboll, visst var det en fin match igår? Och rätt lag vann,va?
Så väldigt fint, Maria, det visste jag inte. Tydligen är det en plats som gör starkt intryck på många. Jag längtar redan dit igen, det var så underbart.
Visst vann rätt lag i finalen.
Ulf Lundell har nog kämpat med sina Dylan-komplex.
Och han är knappast ensam om att ha jämförts med Den store.
Jag tycker ändå Ulf Lundell har sina kvaliteter.
God kväll, Jah! Jag tar tacksamt, allvarligt, emot tips på vilka de kvaliteterna är. Jag älskar att bli av med mina fördomar!
Jag själv uppskattar honom mer som författare än som musiker.
Jag läste de fyra-fem första böckerna som jag tycker är bra tidsskildringar av Sverige. Sedan började det bli lite svajigt, men på senare år har jag läst till exempel Friheten som jag gillade.
Och kapitlet om julfirandet i Sömnen är en svensk litteraturklassiker, Ulf Lundell när han är som roligast.
Vad gäller musiken har jag inte speciellt många inspelningar med Ulf Lundell (jag har faktiskt bara ett kassettband med blandad musik och så vinylversionen av Kär och galen som jag vann i en tävling i Aftonbladet, men inga cd). Däremot har jag varit på några riktigt bra konserter med honom.
Men det går säkert att hitta en bra samlingsplatta om jag skulle känna för det. Han har ju gjort så väldigt mycket musik att det vore märkligt om en del av det inte håller hög klass, men ett bra urval skulle jag kunna lyssna på då och då.
Jag ska kolla upp dina tips, de litterära då. Tack! Fortfarande har jag inte sett den där filmen du tipsade om med what’s his name … ojojoj, 56 år och såå senil…
Har jag tipsat om en film?! 🙂
Ah!
Aposteln: av och med Robert Duvall.
http://www.filmtipset.se/film/aposteln.html
Vilken fin bild du hade från får framsida (södersidan) av gården får vi låna den kanske i något sammanhang. Det var så fint med den lilla buketten på bordet
Hälsningar Leif Lindholm, värd på Haväng