En matta löv – inlägg 599 i Jahaja

Tro det eller ej (ja, jag är kanske mer förundrad än ni) men detta är inlägg 599 i Jahaja. I september 2006 började jag skriva här i bloggen. Det är fortfarande kul. Varför? Kanske beror det på den glädje och klarhet som skrivande ofta ger mig.

Och jag är inte ensam om denna känsla. Just nu har Sydsvenskan en artikelserie som handlar om skrivande som läkande funktion. Det finns flera artiklar i serien, idag har det handlat om bloggande (har du klickat på alla länkarna så har du fått fram det som hittills publicerats).

En matta av löv. Målande är både läkande och lekande.

Jag har haft stor nytta av mer privat skrivande än det jag publicerar i Jahaja. Jag har dels ett dokument där jag skriver ner mina drömmar. Inte alla. Bara de som får mig att baxna! Ibland är de väldigt triviala. På dagen för ett år sedan skrev jag detta:

Drömde att jag var jättearg för jag måste rätta när det var soligt ute. A kom tillbaka till skolan och var jättebrun. Jag kände mig fängslad vid skrivbordet.

Och så har jag ett dokument där jag skriver mer allmänt, någon sorts dagbok. Jag har även andra ”trådar” som jag skriver i ibland. En heter Lyckosträngen.

Det är välgörande att formulera sig och liksom få ut, platta till, känslan. Att man sedan kan gå tillbaka och se på formuleringar hur man har tänkt och ibland få impulsen att revidera, eftersom det känns annorlunda nu, det är en finess med skriften som gör att den har vissa fördelar framför talet. Jag tror definitivt på läkande skrivande.

Annat gott för själen är att se en matta löv på en promenad. Och sedan måla den.

Andra bloggar om: matta löv, läkande skrivande, blogga, Jahaja

Relaterade bilder: