Vi lever väl alla mer eller mindre i kodhelvetet. Ständigt krävs det nya koder, för bank, internet, telefon, hemdator, skoldator … De flesta av oss kör med mer eller mindre säkra kodsystem, hoppas att ingen ska tycka vi är intressanta nog för att försöka avslöja tanken bakom.
Men ibland tar fantasin slut. I ett sådant FÖRTVIVLAT ögonblick funderar jag över – vad finns det för sifferkombinationer lagrade inom mig som jag kan använda mig av till kodhelvetet?
51404. Lagrat som i berget inom mig. Min barndoms telefonnummer. Det sitter så djupt i mig att jag tror att det aldrig, hur dement jag än kanske kommer bli, aldrig kommer mista sin självklarhet och tillgänglighet som sifferkombination. När jag tänker på detta telefonnummer som var vår familjs under mina kanske första 15 år (sedan lades en etta till före numret, när Malmös abonnenter blev många), ja då minns jag att jag kände mig stolt över det.
Vad var jag stolt över, måntro? Att det var snyggt? Knappast? Att vi hade telefon? Det hade nog de flesta i min skolklass, trots att inte alla var välbärgade. Var jag stolt över att jag kunde det utantill? Kanske. Jag vet inte riktigt.
Mats och jag, födde med fem års mellanrum för sådär 60+ år sedan, vi har båda samma känsla för vårt första telefonnummer. Och vi fick båda itutat att vi skulle kunna vårt telefonnummer. Om man kom bort! Då skulle man kunna säga ”51404”. Snabbt.
Man skulle också kunna sin adress. Transtigen 3. Malmö. Sverige. Europa. Världen (säger barn så fortfarande?).
Transtigen. Jag tror jag var drygt 40 innan jag insåg att jag bodde på en gata med ett så poetiskt namn. Jag hade aldrig reflekterat över att det var tranornas stig vi bodde på. Transtigen var ju ett namn.
Ja, det är skumt med den här präglingen under barndomen. Minnen av första frysen, teven. Och så vidare. Nostalgin kan flöda här …
Jag tror att jag behöver återkomma i arbete. Min hjärna rör sig i det förflutna på ett nästan osunt sätt. Nu får det vara nock!
Andra bloggar om: koder, barndom, telefonnummer, adress
Fin bild!. bra tips med gammalt telenr. Jag kommer ihåg både mitt gamla barndomsummer och det som jag fick när jag flyttade till Lund. Jag försöker hålla mig (när det gäller lösenord) till ca 4 olika som jag återanvänder när det går.
hade kommit in ett litet komma i adressen så den syns inte
Hej namne, ja, man får använda sig av det som är vällagrat i hjärnan!
Jag upplevde mina första år på Syrénvägen. Rätt vackert det med. Och vårt telefonnummer minns jag än.
Syrenvägen, ja. Tänkte du då att det var syrenernas väg? Du var kanske mer medveten än jag.