-
I Indialand
Posted on november 29, 2008 by Eva Nygren in Övrigt, Resor
Färglös mat är inte kul …. Men detta var för bra!
Igår kväll åt vi en god middag på indisk restaurang i Malmö. Min gamla hemstad är på väg upp, i vissa avseenden, åtminstone. Utbudet av restauranger är både varierat och stort, även vad gäller prisklass.
Huvudrätten var smarrig, men efterrätten mest färgrik. Färg i all ära, men det som ska in i munnen, bedöms mest med smaklökarna!
Indien är på tapeten på mer än ett sätt just nu. Terrorn under de senaste dagarna är ännu ett bevis på hur skyddslösa vi är mot detta sätt att göra sin åsikt hörd. Och vad är det terroristerna vill säga? Död, död, död?
Andra bloggar om: indisk mat, Malmö, Indien, terrror
Relaterade bilder:
min första äta-ute-date med maken var på en indisk restaurang i Malmö. Jag var eld & lågor och rekommenderade den ena exotiska maträtten efter den andra. När måltiden var över frågade jag honom vad han tyckte. ”Annorlunda” blev hans – dåmera – blygsamma kommentar. Numera vet jag att ”annorlunda” innebär att vi aldrig mer äter det.
Uppförsbacke? Det låter mer jobbigt än bra kan man tycka. Men ok.
För att göra ett da capo på min störiga kommentar häromdagen stör jag mig också på den ENORMA uppståndelse terrorattentaten i Bombay fått i väst, tex i annars sansade NY Times. Det dör för i h-e många tusentals människor pga fattigdom – sjukdom, undernäring, barn- och mödradödlighet osv – DAGLIGEN i Indien. Det konstiga är kanske inte prioriteringen av nyhetsvärdet, det är säkert rimligt tänkt utifrån förutsättningarna, utan den tolkning av världen som ligger bakom: det stora hotet mot Indiens/västs befolkning är galna muslimer/bångstyriga muslimska militärstater, snarare än det strukturella våld som dagligen riktas mot hela befolkningar. Så helt skyddslösa är vi kanske inte egentligen, vår uppmärksamhet spelar rakt i händerna på förövarna. Att slå på västerlänningar ger önskat resultat – vi fortsätter, sa talibanen.
Men terror är väl en helt annan sak? Det går väl inte att jämföra med de dödssiffror som finns på grund av strukturella problem. Terror är förfärligt överallt, så på Irland (fast det har lugnat sig, oj, där har vi något att glädja oss åt faktiskt) likväl som på Manhattan, etc. Jag tycker att svenska medier (som jag i första hand följer, har gett dessa attentat förhållandevis lite coverage – inga svenskar bland de döda?
Liz, honung, undrar hur det hade blivit om han hade sagt som det var? Hade det blivit ”annorlunda” då?
De fattiga i Indien lär inte få det bättre för att terrorister i guds namn mördar västerlänningar (och judar!). Vad man också måste fråga sig är väl, vilket land Indien skulle bli om terroristerna fick makten. Ett land där man tar livet av alla som säger emot kanske?
Jag läste för övrigt nyss här på jobbet (tack för tipset Eva, jag har inte Sydis hemma numera) Daniels Sandströms krystade förklaring till att man i Sydsvenskan namngivit en fotbollsspelare som tagits av polisen.
Jag börjar misstänka att den killen (DS) inte är riktigt vuxen uppgiften som chef för en så stor tidning.
Det hade varit bättre att han sagt att man gjort ett misstag i stället för att framstå som okunnig om vilka regler som gäller i sådana fall.
Jag tycker överhuvud taget att det är sällsynt sällsynt att man säger att man har gjort fel – förutom att man erkänner att man har gjort det, och det hör till det mänskliga att fela, så får man mycket goodwill eller credit, eller cred, som man säger idag (alltihopa tycks vara ett amerikanskt påfund att döma av språket) av att erkänna att man gjort fel och att visa ödmjukhet. Att han inte fattar det är som du säger, inte vuxet.
Jag ska inte baktala Daniel Sandström, han är duktig och kunnig på många vis. Men jag var skeptisk från första stund när jag fick veta att han skulle ta över chefredaktörskapet på Sydis. Sedan vet jag av egen erfarenhet att det är devisen ”Vad far gör är alltid det rätta!” som gäller ute på Segevång.