-
Mallapa i Dalby
Posted on maj 13, 2009 by Eva Nygren in ResorNär jag tar min sedvanliga onsdagspromenad i och kring Dalby så fylls jag nästan av stolthet. Över denna vackra by på höjden (allt är relativt, i Skåne kallas det höjd. När jag letar efter lämplig länk om Dalby ser jag att vi, ni ser, lokalpatrioten har vaknat, nu finns med i engelska wikipedia, här). Historien om Dalby kan man läsa här men man kan annars bara ta och gå runt och titta på byn och dess omgivningar och njuta av de starka färgerna och dofterna som naturen bjuder på just nu.
Ni ser hur tungt det är för bussen att ta sig uppför backen!
Stolthet förresten – vad är det och när accepteras det? Ja, Jante dirigerar ju, som alla vet, oss bort från stolthet över de egna prestationerna. Hemlandsstolthet är inte helt OK i vårt land. I länder där man har fått kämpa för att få behålla sitt område eller bland grupper som har fått och får kämpa för sin nationella identitet, ser man annorlunda på stolthet över det egna landet och språket. Och jag tror att många av oss inte känner någon större stolthet över att vi är svenskar, däremot värnar många starkt om språket. Det är rätt intressant tycker jag. Det är mer tillåtet.
Allt detta ordande för att visa några bilder från Dalby om våren.
Från Dalby kan vi titta mot den inte fullt så gamla kyrkan i Lund, även kallad Domkyrkan. Dalby kyrka är dock äldre!
Läste förresten i gårdagens tidning en kort artikel som är mycket tankeväckande. I all hysteri, medieskapade hysterin som artikelförfattaren skriver, kring svininfluensan, glömmer vi bort de verkligt allvarliga pandemierna. 5 500 människor dör varje dag i aids. Sedan sjukdomen upptäcktes 1982 har ofattbara 25 miljoner dött i sjukdomen! Det finns dessutom ungefär lika många som har diagnosen. Fast inte här. Inte i vårt närområde. De finns långt ifrån Dalby.
Det är viktigt att ha perspektiv på saker och ting. Men också glädjas åt nuet! Se ovan.
Andra bloggar om: Dalby, raps, onsdag, pandemi, aids, hiv
Relaterade bilder:
sydis ledare den 29 april var också en riktigt smäll på käften eller hur? http://sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/article429093/En-relativ-varldsordning.html
I övrigt älskar jag ordet mallapa – och att vara en!
Ja, vissa smällar på käften är bra. Mallaporna kan vi kalla oss när vi ska bli en grupp (jag vet inte vad vi ska göra men det ordnar sig!)
Det finns så lika många som har diagnosen HIV, inte aids. Men Dalby är fint, liksom mycket av Skåne, i dessa dagar.
glömde ju en viktig grej – har just skickat länken till dina målningar till en italiensk bloggvän som gillade ”Blomstrande”. Ganska kul va’?
Tänkte på det där med stolthet och nationalism. Jag brukar säga så här; jag kan vara stolt över mitt land och att man kan leva ganska gott här så länge jag själv bidrar till att utveckla detta välstånd på ett eller annat sätt. Jag tycker däremot att det är svårt att vara stolt över att vara svensk. Det är ju bara en tillfällighet att jag råkar vara född här. Det är enkelt att vara glad att man är svensk när man betänker hur det vore att vara till exempel burmes – i Burma eller Thailand eller så. En person som invandrat och blivit svensk däremot har ju gjort en aktiv handling så då är det annorlunda. Hoppas jag uttrycker det här någolunda klart…
Kanske är det lättare att vara stolt över att vara svensk om man så att säga fått det som gåva, som flykting, till exempel, eller vad tror du ASD? Jag kan ibland känna mig himla glad att jag bor i Sverige men inte över att jag är svensk. Och det är kanske det som är grejen – vi har inte den starka kopplingen till jorden, många av oss. Vi känner koppling till samhället, livsstilen (och kanske kritiska på vissa sätt). Men det är nog som sagt för att så mycket här tas för givet. Ja, det är sannerligen annorlunda än att vara burmes. Visst är du klar!