Någon som arbetar på en tidnings kulturredaktion rådde mig att specialisera skrivandet i JAHAJA kring vissa ämnen. Så har det nog blivit till stor del, inte på grund av någon djupare strategisk planering, utan snarare av intresse. The Wire är ett sådant.
Som ni vet som läser JAHAJA regelbundet så är jag nu inne på säsong 4 av denna kritikerrosade serie. Varje säsong har ett övergripande ämne och denna säsongs är borgmästarvalet. Men dessutom följer vi maktkampen kring droghandeln i Baltimore, den före detta polisen Prez nya karriär som lärare, och inte minst, hans elevers tillvaro i och utanför skolan. Det är så intressant.
Ja, faktiskt, intressant! Inte spännande egentligen, för det handlar oftast inte om att serveras upplösningar eller lösningar. Nej, snarare följer vi med på vägen i denna fiktiva värld med så övertygande spel, foto, regi, att man inte kan annat än tro att det måste vara sant.
Bubbles, min favoritkaraktär, narkomanen med gott hjärta, råkar ofta illa ut. Jag tror att han blir mer och mer försvagad fysiskt av sitt missbruk och sitt hårda liv. Han har behov av att ta hand om, vårda. Hans skyddslingar kan råka illa ut eller svika honom, och då lider Bubbles. Då lider jag.
Prez, polisen som inte kan hantera sitt skjutvapen, var ingen hit som polis. Som lärare för ghettobarnen lever han upp. Han inser att han måste hitta pedagogiska vägar som ungarna kan känna igen sig i och låter dem spela tärning och på så vis lära sig sannolikhet och matte.
Sedan har han ett gott hjärta han med. En av eleverna, Duquan, har föräldrar som säljer allt som pojken får av välvilliga som vill hjälpa den stackars killen, alltid illa klädd och smutsig. Då ordnar Prez så att Dukie kan byta i skolan till rena kläder och duscha. Skolan blir hans hem och läraren som hans förälder.
Jag läste i Jah Hollis blogg om en film han hade sett igår och som gett anledning till eftertanke. Man kan lära sig mycket av fiktionen (säger jag, trots mitt tidigare inlägg). Så säkerligen kommer jag att se säsong 5 också. De första tre säsongerna fick jag låna av kollegan Niklas. 4:an har jag köpte på nätet. För säsong 5 funderar jag att välja Lovefilm. Känner ni till det konceptet, någon?
Andra bloggar om: The Wire, Prez, Lovefilm
polisen som inte kan hantera sitt skjutvapen, var ingen hit som polis. Som lärare för ghettobarnen lever han upp. Han inser att han måste hitta pedagogiska vägar som ungarna kan känna igen sig i och låter dem spela tärning och på så vis lära sig sannolikhet och matte.
Ja, han är fin, Prez. Som lärare kan jag känna att det är rätt att ha andra erfarenheter i bagaget än lärarerfarenheten. Det har Prez, även om det också handlar om totalt misslyckande i slutändan som polis.