På kursen som jag nyligen deltog i, var som jag skrivit tidigare, 19 av 20 deltagare kvinnor. Det kan man fundera över. Av de 19 kvinnorna var majoriteten 50 eller över. Det finns säkert flera skäl till detta – några givna är att många av oss först nu, i en senare fas i livet, när eventuella barn vuxit upp och lämnat hemmet, fått tid och inre ro för att skapa. Att barn som lämnar hemmet och ens beskydd också lämnar ett rum inom en som behöver fyllas med lite annat möblemang. Andra skäl kan vara mer pengar över med högre lön. Ett tredje, inte minst – mindre livstid kvar: jag vill göra saker nu. Nua.
Vi pratar på kvällarna, dessa fina dagar på Gerlesborg, bland annat om det ålderstypiska för oss kvinnor i 50-60-åldersåldern. Det handlar om gamla anhöriga, det handlar om arbetet, att känna sig ung inuti men inte ha samma kraft kvar. På vissa sätt är det en svår ålder, de fysiska förändringar man går igenom i klimakteriet är mer eller mindre påträngande och besvärliga och ger känslomässiga genklanger.
Sent ljus
Några jämnåriga kvinnor som jag har talat med de sista åren vittnar om bemötanden i arbetslivet som visar på en nedlåtande syn på kvinnor i medelåldern. Jag har själv mött det någon gång – att vi på grund av vår ålder och vårt kön associeras med några av de uttryck som klimakteriet kan ge och att dessa uttryck är löjeväckande och ofta källor till öppet hån. Detta gör mig riktigt arg.
Kvinnor går igenom de olika fysiska förändringarna, alla kopplade på något vis till fortplantningen. Den första mensen, sedan graviditet, småbarnströtthet, alla dessa uttryck är OK. Men klimakterium – fy för käringen.
I gårdagens Sydsvenskan ger Nina Halling oss en del tankar som delvis berör mitt ämne. Det handlar om kvinnors hälsa och forskningen kring den. När jag läser hennes intressanta text så tänker jag på min egen åldersgrupp som jag kan känna är någon sorts lågstatusgrupp i vissa avseenden. Det finns många sätt att nedvärdera: folkgrupp, åldersgrupp, kön, sexuell läggning. Nu i Pride-tider vill jag slå ett slag för min egen kvinnliga åldersgrupp: Vi hukar oss inte, vi stolta medelålders kvinnor. Ni får ta oss med vallningar och erfarenhet, fysisk skörhet och mental kraft, rynkad hud och tänjbar tolerans. Så är det. Det ryms mycket i oss. Stolta ska vi vara.
Andra bloggar om: Kvinnohälsa, klimakterium, medelålders, fördomar, Pride
Men mest hackade på är väl ändå vi vita män i övre medelåldern, eller?
Hmm, jag vet inte. Alla ser det utifrån sitt perspektiv. Låt oss inte göra någon gradering. Jag kan nog se att vita män i övre medelålder får hack men det får bli en annan bloggpost – hos dig eller mig eller någon annanstans.
Jag tror inte medelålders vita män är mest hackade på alls men egentligen var det inte alls det jag skulle prata om. Jag fortsätter med en dåres envishet att påstå att man inte kan göra saker i nuet för när man gör det är det redan nyss, alltså gör man saker i nysset.
Vita medelåldersmän kan man anklaga för allt elände i världen utan att någon protesterar.
Syftet med min bloggpost är inte att beskriva vem i världen som är mest illa behandlad. Jag försöker bara, som vanligt, att beskriva något utifrån mina upplevelser. Och vad gäller att nyssa eller nua så KÄNNS det i varje fall som att jag nuar. Just nu, till exempel!
nua… vackert
Och jag kommenterar utifrån mina upplevelser. 😉
Lizette! Long time!!! Ja, att nua är vackert speciellt i sin tillämpning. Idag har jag nuat med goda vänner. Det är något av det bästa! Ska bli kul att ses snart!
Jah, visst! Jag ser fram emot en bloggpost om detta hos dig …
Stolthet är fint.
Tyckte mycket om ditt ord ”isbergstekniskt” i rec av ”Babian”. Det väcker tankar om starka, forcerande krafter, samtidigt också om ett sporadiskt droppande.
Hur som helst ska jag läsa NMA.
Hej Slow! Vet inte allt om dig så jag vet heller inte om du är bekant med begreppet som inte är mitt eget – isbergsteknik används om Hemingways stil. Det mesta finns under ytan. I vilket fall som helst tycker jag att Aidts stil har en hel del gemensamt med Hemingways. Stoffet, och inte minst genusaspekten, är dock mycket annorlunda. Inget ont om Hemingway med detta. Han var en jäkel på att skriva.
Ditt eller Hemingways tolkare – isbergsteknik är nog min cup of tea 🙂
[…] klimakteriet. Hur känner du inför det? I uppsatsen blir du anonym.” Blogginlägget ifråga, http://jahaja.wordpress.com/2009/07/31/stolt-och-medelalders-kvinna/, skrev jag för snart fyra år […]