Bokens näring

Jag läser Philip Roths bok och den kommer mig så nära. Jag läser Atonement av McEwan och blir så extatisk att jag skriver uppsats om den och har, enligt Akademibokhandelns datorlista, köpt nio ex av den att ge bort till släkt och vänner.

Vissa böcker är de flesta överens om är god litteratur och det finns en viss konsensus kring vad som kan kallas en bra författare. Men sedan har vi det som ligger så att säga ovanför, eller bortom, det mer intellektuella betraktandet av litteraturen.

Några böcker vi har läst finns inom oss som en stämning, en känsla, som vi kan återkalla. Merparten av de böcker vi läser sätts bara in i bokhyllan, för att sedan glömmas bort eller sorteras bort.

Vad gör att vi fastnar för en viss bok? Vad kopplar på den där stora känslan, den som gör att när vi minns boken så kommer inte bara dess innehåll för oss, utan även hur det kändes att läsa den? Är det svårt att prata om? Försök …

Relaterade bilder: