Bilism

Ur SAOB: BILISM: (i sht hvard.) användning af automobiler, automobilväsen, automobilsport, automobilism. Tidn. f. idr. 1902, s. 163. Som du vet, lefva vi i bilismens århundrade. Fädernesl. 1907, nr 37, s. 1

När jag kände på ordet bilism insåg jag hur daterat ordet har blivit. Ja, över hundra år gammalt, faktiskt, är ordet men idag sällan använt. Fast det var ändå  det som kom för mig när jag funderade på rubrik kring bloggpost om bileländen. Kanske för att jag själv är daterad (läs här om just det ordet!)?

I Holmby kör vi förbi en gammal ruffig byggnad. Ut genom fönstret tittar den här blekta räven, uppstoppad förmodar jag. Men den gör starkt intryck.

Förutom att Mats var inblandad i en olycka då han hjälpte med en flytt nyligen som medförde att ett släp välte över vägen som därmed spärrades av i två timmar, utan personskador, tack och lov, men med mycket oro, så var vi idag med om en minor incident som bevisade att utan våra medmänniskor står vi oss slätt.

När vi denna söndag tog en tur i jakt på en kulle (min vision) och för att granska området kring Harlösa (Mats vision) så upptäckte Mats att oljan höll på att sina i motorn. På en liten parkeringsplats i Flyinges suburbia (johodå, det finns visst det) så bestämmer sig mannen i mitt liv för att ta den där slurken olja som vi lyckligtvis har i bilen, och slå på. Han där framme med oljeflaskan i högsta hugg. Jag i bilen med instagram. Efter någon minut: ”Eva, du måste hjälpa mig, jag har tappat locket”.

Ah, min fumlige man. Jo, så är det, även om en sådan sak kan hända oss alla. Locket är tappat. In i den del av bilen som jag har minst kunskap om. Men Mats vet att jag har större förmåga att hitta saker än han, jag skulle vilja säga att jag har MYCKET större förmåga än han, så han vänder sig till mig, trots min dåliga kännedom om lokalförhållandena under motorhuven.

Men nej. Jag hittar den ej. Jag söker, petar runt med snöborsten, ingen napp. Dessutom saknar vi ficklampa. Vad göra?

Mats tågar iväg till ett intilliggande villa. Ingen öppnar sin dörr, inte heller i nästa, men en man som är ute med soporna pekar – där, han som bor där, han jobbar på bilprovningen. Och det tar inte den killen många sekunder med en ficklampa i hand, att lokalisera locket till oljebehållaren. Ung kille, piercad både här och där, säger nej tack när jag erbjuder lite choklad som tack, ”de e lugnt”.

Tack och lov för det. Under de kanske femton minuter som förflutit när Mats och jag letat lock har jag redan funderat över om vi behöver beställa en taxi för att komma hem, det går väl svårligen att ta sig med buss från Flyinge suburbs till Dalby suburbs en söndag, hur jag ska komma till jobbet i morgon och så vidare. Så tack snälle du killen som hjälpte oss.

Amerikabackarna kallas tydligen dessa. Fina kullar i Flyinge, påminner oss en del om Drakamöllan.

Tack också till alla de som också hjälpte Mats med sällskap förra veckan i närheten av Kramfors. De inblandade var överens om att alla, precis alla de stötte på, från polis, till busschaffis, till hotellägare, var snälla och hjälpsamma och vänliga. Utan det hade den bilolyckan kunnat bli ett mycket mer traumatiskt minne.

Så vi som lefva i bilismens andra århundrade kan inse att det finns många -ismer. Humanismen är en annan, mycket intressantare. Och viktigare.

Andra bloggar om: bilism, humanism, Flyinge, Amerikabackarna, vänlighet, fumlighet, Harlösa

Relaterade bilder: