Damn!

Igår kväll var vi på en helkväll på AF i Lund, Jazzpartyt gick av stapeln. Producenten Louis Mitchell kan känna sig nöjd och stolt med bedriften att sjösätta en fantastisk musikkväll. Inte minst för att den bjöd på musik även för den inte hundra procent jazzfrälsta.

Massor med folk, god mat i restaurang Tegnérs där vi åt cajuninspirerat – och framför allt – massor med bra musik. Många kan nämnas av de tio banden men vi stuffade till Flashback Big Band som gav det förväntade goa storbandssoundet, och vi stuffade vidare när festliga, musikaliska och jiviga Jordans Drive brakade loss. Det var stämning, svettigt värre, har inte dansat så mycket på 20 år (tack och lov höll kondisen) och bäst av allt, vad gällde miljön – nu slipper man cigarettrök! Fastän jag bidrog till den själv, då, för länge sen, minns jag hur jobbig den var och är hjärtligt glad över att slippa den nu.

Vi hade kul. Väldigt kul. Så mycket bra musik! Den enda skuffelsen var nog Klezmofobia som jag hade höga förväntningar på som inte infriades.

Men Damn! Det var grejer det! Det kända Lundabandet drog många unga (gästernas ålder varierade men vanligast var nog vår medelålder). Klockan 12 började de spela i stora salen. Jag har inte tidigare hört dem,  men hört om dem. Fattar nu varför. Riktigt, riktigt bra. Kreativt, annorlunda, tonsäkert. Tufft och tungt. Roligt. Så här kan de låta:

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=fDk7XE0S9pg&hl=sv_SE&fs=1&]

 Andra bloggar om: Jazzparty 2010, Louis Mitchell, Damn!, Klezmofobia, Flashback Big Band, Jordans Drive, Tegnérs, AF

Relaterade bilder: