Umeliv

Kallt. Så har jag tänkt på Umeå. Och vackert. Efter att ha besökt det under några timmar en höst för några år sedan.

Men nu är det vinter och jag flyger dit för att besöka Julia som har börjat läsa på Umeå universitet. Efter en korttripp dit, känns min bild av staden en hel del mer nyansrik. Och framför allt tänker jag på staden med värme.

Det trots att det söndag morgon, dagen efter min ankomst, står -19,6 på utomhustermometern i den varma (i mer än en bemärkelse) lägenhet där Julia bor. Kvällen innan har vi varit ute med bara långkalsonger under byxorna och endast två par strumpor. Kallt så in bänken. Denna söndag morgon drar vi på termobyxor och ger oss ut i kyla och blåst.

Kallt, kallt. Men termobyxorna isolerar så det blir mest näsa och ögon (i mitt gamla fall – är det fler än jag som tycker att en pestig grej med att åldras är att ögonen ständigt tåras av minsta lilla vindpust och kyla?) som får ta stryk.

Men så kommer vi till bokcafé Pilgatan och stiger in i den varma och vänliga miljön. Här blandas nya och gamla böcker med kravmärkt choklad, utställda bilder, vackra ting till försäljning och riktigt god mat. Titta gärna på mina bilder! Jag har ett spännande boknördssamtal med den man som sköter antikvariatet (han får rätta mig om jag har fel) och bestämmer mig för att hit, ja, hit måste jag snart komma tillbaka. Ett fantastiskt program för våren har cafét, med många intressanta och välkända litterära gäster och jag inser att den som tror att Umeå är en håla har helt, helt, fel. Ja, stan hade väl knappt blivit valt till kulturhuvudstad 2014 om det var så.

En miljö som man bara måste älska. Om man är en kulturråtta som Jonas Karlsson säger om sig själv i januarinumret av VI. Han kommer till Pilgatan 8 april – då borde man vara där!  

Efter en fin shoppingeftermiddag där jag känner småstadens vänliga bemötande, går vi till Hamnmagasinet. Detta är Umeås ungdomshus och vi äter veganmat för 25 kronor portionen. Stämningen är av naturliga skäl ungdomlig men jag blir inte portad, nej tvärtom, väl mottagen. Det är glad stämning denna söndag då man som vanligt på eftermiddagen  serverar mat i vad som kallas folkkök. Syftet är bland annat att ge en positiv bild av veganmat och jag nappar på denna påverkan! Fast vegan blir jag inte för det! Men jag har en fin stund där och blir mätt i magen.

Att "Vägen" är en bra film konstaterar jag när jag ser om den här i sällskap Julia som också har läst boken. Vi konstaterar dock båda att boken gör ett djupare intryck. Det är egentligen märkligt att ord på papper kan göra så mycket med vårt inre.  

Nästa dag går jag ensam ner på stan. Jag frågar många om vägen, ja vägen, inte Vägen. Ofta fattar jag var jag ska gå men njuter av alla möten jag får när jag frågar. Jag möter en äldre dam med trängre tårkanaler än jag, köldskadade kinder, men ack så mycket kunskap om de gamla husen i Umeå som man har mycket diskussioner kring huruvida de ska bevaras eller ej, eller hur rimliga kostnaderna får bli. Det är dock en mycket vacker samling gamla trähus jag ser. Annars är centrum som de är som mest, fula och fula. Folk köar för att handla brandskadade kläder för 25% av priset (se bilder) och jag sitter på kafé mitt emot och småpratar med folk. Jag tar sedan bussen till universitetet.

Umeå universitet har 33 000 studenter vilket är väldigt mycket i en stad på 75 000 personer. Det förklarar den ungdomliga stämning man känner av överallt. Universitetet är bara lite mer än 40 år gammalt och det känns härligt att gå över detta stora moderna campusområde när man som jag känt vördnad för den gamla universitetsmiljö som Lund har: Jag kan tänka mig att många ungdomar känner en större avspändhet i denna moderna miljö. Universitetsbibliteket är oerhört snyggt och har många bra miljöer för olika typer av studier, i grupp, i avskildhet och i riktig tystnad.

Ja, allt som allt, en mycket sympatisk stad som jag gärna återvänder till. Med glädje läser jag att staden är en av Sveriges snabbast växande och jag tänker att ja, fram med Norrland, upp till Norrland, heja Norrland.

Och så vet ni, va, att om man ska visa att man kan snacket, så kallar man Umeå för Ume. Jo.

Relaterade bilder: