”Jahaja”, sa min syster

Min syster Henrietta har varit på besök en vecka. ”Jahaja” säger hon gärna när man berättar något. Det är ett sätt att visa intresse och ge respons. Hon är bra på det.

Vi har sett mycket vackert under veckan. Vi gillar att komma nära. Min syster och jag.

Vi har varit i Köpenhamn, i ett regnigt sådant. Då passar det bra att gå till Statens museum for kunst, ett favoritställe för mig dit jag kan gå bara för att titta på den fina byggnaden med dess moderna tillbyggnad. Eller, varför inte,för att köpa en sillmacka i det fina kaféet.

Om man nu inte är där för att titta på konst förstås. Den permanenta utställningen är gratis och mycket fin: Vi tittar på Kirkeby, på Hammershøi. Vi ser Willumsens fina tavla, och Derains kvinna som jag vill vara. Liksom.

André Derain: Kvinna i chemise

Lund åker vi till för att se bland annat Botan som också är en pärla. Inte så stort men välskött och med ett underbart växthus. Efter det kan man gå in på Klotet och köpa sig lite rättvisemärkt choklad. Den smakar bra på mer än ett sätt.

Jättenäckrosblad i Botans växthus

En dag kommer vår bror ner med tåget från Stockholm (hörde just på Rapport om sprickor i rälsen på 120 mil av vår svenska järnväg. Sprickor som kan orsaka svåra olyckor och undrar hur man då ska argumentera för att folk ska ta tåget. Brorsans tåg kommer en och en halv timme för sent och nu får jag dessutom höra att han åkt på en sträcka med många av dessa fel i rälsen).

Vi tar oss vi tre till våra föräldrars gravar,  lägger på stenar på gravstenarna som vi judar gör. Åker till våra barndomars kvarter, till våra barndomars hem.

Nästa dag åker min syster och jag till Helsingborg där vår mor bodde sina sista 20 år, bra år för henne på många vis. Det känns inte svårt.

Igår går vi till nästa by, Torna Hällestad. Mats hänger med. Det är knappt en halvmil och när vi kommer fram äter vi en riklig och underbar lunchbuffé på Torna Hällestads lanthandel. Vi blir mycket mätta. Vi är rätt tysta på vägen hem, med magar fulla. Gott fulla.

Och idag har vi gått en lång runda i Malmö, ett Malmö som är mycket annorlunda än när vi var barn där. Vi tar en sväng runt Malmö live som väckt mycket starka känslor. Detta eftersom oerhört mycket pengar gått till projektet som många menar är ett skrytprojekt, men som i varje fall till det yttre är väldigt lyckat i mina ögon.

Ett perspektiv på Malmö live

Vi går genom Slottsparken, solen skiner och det är många som ligger och super in grönt och sol. Caféet är fullt av folk och min räkmacka har ett mindre berg av räkor uppe på rågbrödet. Det är gott på mer än ett sätt.

Kan man fånga blommornas skönhet där de vajar i John Taylors trädgård i Slottsparken? Svårligen!

Och mellan varven, eller under varven, så pratar min syster och jag. Det handlar om ditt och datt, hennes och denna gången mycket mitt. Om livet, kläderna, blommorna, färgerna, känslorna, barndomen, mamman, papporna, husen. Om Malmö, Helsingborg, om Jerusalem, Budapest.

Jahaja. Så kan en vecka vara.

Relaterade bilder: