Gryning över Kalahari

Jag håller på och läser Gryning över Kalahari av Lasse Berg, en mycket fängslande bok, i motsats till Hypnotisören, en helt annan sorts bok, som jag tog mig igenom men inte mer än så.

Lasse Bergs bok behandlar och kommenterar olika teorier kring människans ursprung och utveckling. Det är i sanning tankeväckande. Att vår hjärna, till exempel, fick en riktig "boost" i sin utveckling under den tid då våra förfäder (tror man i varje fall) bodde där det var rikligt med skaldjur och musslor – en Omega 3-rik konst som anses ha varit väldigt bra just för hjärnans utveckling.

Eller, tankar och idéer människans musikaliska förmåga och den att hålla takten och att minnas många toner i rätt ordning vilket kan ha varit viktigt till exempel när man ska få soldater att stimuleras att marschera, för att senare, kriga. Just det här med människan och musik är ju ett spännande ämne. Att vi kan minnas än sådan nästan oändlig mängd melodier, alla med sina individuella tonmönster!? Och så hör man en slinga toner någonstans, så triggas minnet av en melodi. Kanske är detta urgammal kunskap hos människan?

Boken handlar alltså mycket kring hur vi har utvecklats till de varelser vi är. Men också, därmed, hur vi definierar oss. Vad som är typiskt för oss. Det är spännande. Språket står det mycket om, kommunikation via tal, som först möjliggjordes rent biologiskt i och med att vår talapparat utvecklades så att den kunde frambringa konsonanter (vokaler kan även andra djur skapa) och andningsorganen kunde hålla så mycket luft att vi kan tala löpande. Det är grejer det, när man tänker på det.

En av de många intressanta tankar som framförs att det egentligen är människans vänlighet och behov av att vara sams, att fungera i gruppen. Detta tar Berg från jämförelse mellan människa och bonboerna, en apa som vi är lika nära släkt med som chimpanserna. De är inriktade på konfliktlösning, ofta via sex. Så människan är kanske trots allt inte ond (något som jag alltid starkt har betvivlat)? Denna tankegång, att människan faktiskt är god för att det lönar sig, förs vitsigt fram som Survival of the kindest och är en sympatisk tankegång som jag gärna tar till mig.

Men jag funderar mycket kring hur människan ser på sig själv som varelse på vårt jordklot. Jag kan inte sluta undra över om det trots allt finns varelser på jorden smartare än vi och kanske med mycket effektivare kommunikationssätt? Jag menar, allt är ju definierat av oss. Vi har ju vår egen förmåga som måttstock. Tänk om det är som jag tänker ibland, att hästarna vet mer och har mycket att uttrycka. Men vi hör inte dem, förstår inte. Tänk om.  

Solnedgång över Norge 

Varför gillar jag då inte Hypnotisören?  Jo, den är spännande till en början men skriven helt utan finess. Ingen variation i tempo, långa beskrivningar av händelser och agerande, allt i samma tempo och stil hela tiden. Och fruktansvärt och onödigt våldsam. Spekulativ och på en låg litterär nivå. Den pocketboken lämnar jag på en bänk någonstans eller ger bort. Hittar ni den någonstans, så kan den ha varit min. En stund.  

Andra bloggar om: Gryning över Kalahari, Lasse Berg, Hypnotisören, Kepler

Relaterade bilder: