På Sydsvenskans lokal- och kultursidor rasar just nu en debatt kring Lunds kulturliv. Eller snarare avsaknaden av den enligt många.
Uppvuxen som jag är i Malmö, är konflikten mellan Lund och Malmö inget som vare sig är nytt eller förvånar mig. Snarare är det de urdåliga argument som nu kommer upp från kulturansvariga i Lund när man angrips för dålig kulturpolitik som överraskar.
I gårdagens Sydsvenskan skriver Anders Mildner på ett alldeles utmärkt sätt om den förändrade situation som råder mellan de två grannstäderna: Malmö, entreprenörernas stad där många småprojekt drivs av företagsamma personer, framför allt ungdomar, kontra Lunds lite tungrodda kulturliv med ett fåtal etablerade institutioner där man bara med stor svårighet kan etablera något nytt. Eller som Mildner formulerar det: "Där Malmö plötsligt har tiotusentals snabbrörliga fötter som springer åt alla håll på en gång, har Lund fortfarande bara ett fåtal stora."
Och alla dessa snabbrörliga fötter utgör en stark lockelse för unga lundabor. Inget av våra barn har valt att bo i Lund, trots att de har gått i skola här. Många i deras generation upplever Lund som mossigt. Och jag förstår dem.
För när jag nu läser om de idéer till kulturprojekt i Lund som lanseras i Sydsvenskan, så är det inga snabbrörliga sådana. Nej, det som är på tapeten är till exempel ett litteraturhus. Ja, för tusan. Visst, idén är jättebra, jag hänger gärna på om det kan göras något som inbegriper skolan. Men frågan är om det är Oline Stig och hennes ålderskamraters idéer som ska lyfta Lunds kulturliv? Jag tror att vi mycket mer måste få unga människor att intressera sig för att utöva kulturliv i Lund.
För när jag en fin vinterförmiddag som dagens rör mig i Lunds innerstad så är det SÅ annorlunda än Malmö! Vid Mårtenstorget är medelåldern min egen, det vill säga, sådär +/- 60. Många är vi som hälsar på varandra. Stan är liten. Och vi är alla ungefär lika gamla.
Detta är ju en del av charmen med Lund. Det är en småstad, dessutom Sveriges tryggaste stad, och vem gillar inte att känna sig trygg? Men Lund är på väg att bli en tillhåll för de medelålders, och för tillfälligt gästande studenter. Det är inget gott betyg att våra egna ungdomar tycker att Lund är en trist håla.
Torsten Shenlaer deltog i en chat på Sydsvenskans internetsida härom dagen. Jag måste säga att jag tycker att det är bottendåligt när folk i maktposition, betalade av oss kommuninvånare, inte har hyfs att ta emot kritik på ett prestigelöst sätt. Det handlar bara om att försvara de beslut som fattats. Den eviga diskussionen kring Lunds konsthall som har färre och färre besökanden (jag har själv inte varit där på jag vet inte hur länge) kommer förstås upp i chatten från en som tycker att "Lunds konsthall suger fett". Så här svarar Torsten: "Alla Lundabor är faktiskt inte överens. Inte i Konsthallsfrågan och inte i någon annan fråga heller. Det är det som är spännande med kultur, konst och utmaningar: att alla har olika uppfattningar. Hälsningar Torsten". Ja, suck. Var lite mer kreativ, Torsten. Om folk i en stad inte besöker dess konsthall, då är det något fel. Jag kan tipsa: Gör det som man gör i alla andra konsthallar av klass: Se till att det åtminstone finns ett bra fik och en bra shop och trevlig personal. Det hjälper! Då blir det lättare att visa utställningar som kanske de mer konservativa har svårt att ta till sig.
Eskil Fagerström fick till det fint idag i sin lördagskrönika: "Å, detta Lund! Staden med detta lilla, lagoma engagemanget i de inte särskilt viktiga frågorna. Som presenterar 575 namnunderskrifter i protest mot flytten av några syrener." Bra fångat.
Faktum är, om man kan tala om städer som levande organismer, att Malmö under hela min uppväxt var staden med lillebrorskomplex jämfört med sin akademiska broder i grannstaden Lund. Idag tror jag det hela har vänt. Det är i Malmö det händer. Och fastän det känns otryggare och extremt mycket mer segregerat i Malmö och på många sätt mer problematiskt, så är Malmö den smältdegel man kallar den och en kulturellt mycket mer spännande stad. Tack och lov att den ligger så nära Lund.
Andra bloggar om: Lund, Malmö, kulturlivet
En gång i tiden hände det saker i Lund; staden hade ett bra musikliv om man gillar pop och rock och liknande. På Olympen kunde man se de större banden och artisterna (Dylan var där) och på Mejeriet och AF de lite mindre men ändå intressanta. Nu verkar det mesta av den verksamheten ha dött ut medan Malmö har ett fantastiskt utbud av musik (och en bro till Köpenhamns dito).
Kolla in vad som erbjuds i Lunds nya arena (döpt efter en lokal bank). Det är mest handboll var och varannan kväll, denna tradiga sport som skåningar är så förtjusta i.
Nyligen var The National, ett av de riktigt stora nya amerikanska indiebanden bokade för att spela i arenan, men man fick flytta konserten till Mejeriet, troligen för att det såldes för dåligt med biljetter till arenan (men tillräckligt för att fylla Mejeriet).
Lund har helt enkelt hamnat för långt utanför Malmö-Köpenhamn, i alla fall när det gäller modern musik.
Mitt senaste kulturbesök i Lund var när jag åkte till Västers bibliotek och såg din utställning. Lunds Konsthall var det hundra år sedan jag besökte.
En gång i tiden hände det saker i Lund; staden hade ett bra musikliv om man gillar pop och rock och liknande. På Olympen kunde man se de större banden och artisterna (Dylan var där) och på Mejeriet och AF de lite mindre men ändå intressanta. Nu verkar det mesta av den verksamheten ha dött ut medan Malmö har ett fantastiskt utbud av musik (och en bro till Köpenhamns dito).
Kolla in vad som erbjuds i Lunds nya arena (döpt efter en lokal bank). Det är mest handboll var och varannan kväll, denna tradiga sport som skåningar är så förtjusta i.
Nyligen var The National, ett av de riktigt stora nya amerikanska indiebanden bokade för att spela i arenan, men man fick flytta konserten till Mejeriet, troligen för att det såldes för dåligt med biljetter till arenan (men tillräckligt för att fylla Mejeriet).
Lund har helt enkelt hamnat för långt utanför Malmö-Köpenhamn, i alla fall när det gäller modern musik.
Mitt senaste kulturbesök i Lund var när jag åkte till Västers bibliotek och såg din utställning. Lunds Konsthall var det hundra år sedan jag besökte.
Din kommentar bekräftar ju faktiskt det jag skriver, det finns inte längre mycket att hämta i Lund. Det är trist tycker jag. Och tänk att min utställning slår Lunds konsthalls! Det säger allt något, det!
Din kommentar bekräftar ju faktiskt det jag skriver, det finns inte längre mycket att hämta i Lund. Det är trist tycker jag. Och tänk att min utställning slår Lunds konsthalls! Det säger allt något, det!