Respekt, Joanie!

Några av er såg kanske K Special igår om Joan Baez, ett särdeles intressant och fint porträtt, inte minst om man olikt mig, inte hade möjlighet att se henne live på hennes Sverigebesök.

För jag har just återvänt från An Intimate Evening with Joan Baez på Malmö konserthus och den integritet hos henne som speglades i gårdagens teveprogram syntes tydligt under denna fina kväll.

Hon är faktiskt inte alls intim, hon är vänlig, varm, men hållar viss distans. Trots att hon lyckades, på ett mycket vänligt sätt, ta emot blommor, kort, presenter från publiken (har aldrig varit med om något sådant, faktiskt) så blev det ändå med känslan att den här kvinnan gästspelar i dess bokstavliga bemärkelse.

Hon bjöd på ett rätt generöst antal sånger, om man inkluderar de tre extranummer hon sjöng, inropad av en stampande, klappande, stående publik. Vi fick höra hennes egna sånger, Dylans, Cohens, hon sjöng gospels och hennes enda "band" var den mångsidige Dirk Powell som hanterade fiol (till Johnny Cash), gitarr, banjo, piano and whatnot. Duktig kille om än anonym på scen.

Något som slog mig var vilken fantastisk gitarrist hon är. Det har jag inte tänkt på tidigare, det har alltid skymts av hennes stora röst med vibraton (som hon ibland överanvänt). 

Mycket var härligt att höra på. Kanske var Lennons "Imagine" som var första extranumret något av det bättre, men även Cash gjordes väl. Minst intressant var Cohens "Suzanne" som jag alltid tyckt är en trist historia, musikaliskt.

Men kanske det som gjorde starkast intryck var känslan av integritet hos Joan. Och som hon ser ut! Snygg så in i bänken! Hon berättade en historia om sin nu 98-åriga mor: När modern vid 96-års ålder föll i badkaret och fick en blödning i hjärnan, föll hon i koma. Läkarna sa till barnen att nu förbereda sig på moderns död. De gjorde så genom att efter ett tag koppla bort syre, etc. Men innan de gick viftade de med lite choklad under hennes näsa. Då vaknade modern till och nu är hon i bättre form än innan fallet. Med sådana gener så kommer kanske Joan Baez sjunga för oss till hon blir 100.

Jag och youtube delar med oss av en av de finaste låtarna, Joan Baez sång om Bob Dylan, "Diamonds and Rust".  

Andra bloggar om: Joan Baez Sverige, recension, gener, intim

Relaterade bilder: