Läraryrket är vitaliserande. Läraryrket är stressigt. Ofta ger det höga tempot en kick. Ofta ger det höga tempot en känsla av att man aldrig landar i något.
Bland annat blir samtalen med kolleger kortare och kortare under läsårets gång, speciellt i samband med betygsättning och bedömningens skarpa lägen.
Därför är det så härligt när nu saker och ting börjar lugna ner sig på skolan och man hämtar andan över en kaffekopp tillsammans med några av dem man springer förbi i korridorerna dagligen. Alltid för snabbt.
Vi var några stycken som satt och pratade. Mest trams. Från mig åtminstone. Jag ville slå ett slag för magväskan, att den är en tingest som både är funktionell och kan vara snygg. Då är den cool.
Jag lyckas som medelålders inte sprida trenden med magväska så jag vädjade till mina yngre kolleger att de skulle tillerkänna denna funktionella produkt dess rättmätiga status som trendig. Jag vet inte om jag lyckades. Men jag vet att samtalet var längre i replikerna, eftertänksammare, än fjantigare, kanske mer eftertänksamt fjantigt, än det är när vi är mitt i läsårets brus (för att använda ett trendigt ord).
Det är härligt. Eftertankens återkomst. Den kommer med tiden. Med tiden ges plats för eftertanke.
En annan dag förvånar jag mig själv genom att beställa en blommig vaxduk.
Blommigt har för mig stått för min mors smak och generation och den vill man (väl?) alltid göra revolt mot? Eller är det kanske bara så att jag har fallit för yttre påverkan och blivit "smittad" av det blomsterintresse som går genom mönstervärlden just nu, en trend som kanske är en reaktion på de rätt strikta och grafiska mönster som länge varit populära? Eller kan jag nu, när min mor inte längre finns, ta över hennes blomsterpassion …
Vem vet. Kanske ska man inte spekulera. Jag brukar tänka att det är fint att bli av med fördomar man har kring människor. Kanske gäller det speciellt de fördomar man har om sig själv? Surprise, Eva!!
Andra bloggar om: lärare, stress, samtal, blommigt, trender, magväska
Fiiint.Man FÅR älska rosor, det är helt okej. Och påsen på magen är skittuff.
Men du, vi tillhör inte samma generation, baby. Men kanske möts vi över rosorna (och ofta på andra sätt)?