• Amerikaresan

    Posted on oktober 15, 2008 by in Resor

    De första som tog sig över Atlanten till Amerika var vikingarna på 1000-talet. Så vitt vi vet. Sedan gjorde Columbus ett tappert försök att nå Indien på en väg västerut. Som alla vet blev det lite fel. Jahaja. Tänkte Columbus. Det gäller att gilla läget. Som man säger. Så därför fick ursprungsbefolkningen i Nordamerika kallas indianer, allt på grund av Columbus misstag. Tacka fasen att de vill kallas Native Americans! Titta på detta tankeväckande avsnitt:
    [youtube http://www.youtube.com/watch?v=cI0Jfdkq4z8&hl=en&fs=1]

    Sedan vet ni hur det gick. Nordamerika koloniserades under brutala omständigheterna, ursprungsbefolkningen trängdes undan eller utrotades. Till Nordamerika kom folk som flydde svält, religiös förföljelse, fängelsestraff. Eller kanske så kom de för att vaska guld.

    Det finns ett stort antal filmer, romaner och dokumentärer kring detta flöde av människor västerut. En film som jag rekommenderar varmt om begäret efter guld, som ibland kan stå för något annat, är There Will Be Blood med Daniel Day-Lewis, en film som jag skrivit om i JAHAJA. Mycket stark film. Intressanta författare att läsa kring den brutala tid då folk strömmade till USA under 1800-talet är den amerikanske författaren Cormac McCarthy och irländske Joseph O’Connor. Den sistnämdes senaste bok läser jag just nu på engelska, Redemption Falls. Precis som McCarthy i hans Blood Meridian, beskrivs ett grymt och brutalt samhälle, där utmarken verkligen är laglös och människor helt offer för varandras välvilja. Man kan säga att detta är ett dokument över ett samhälle utan de kännetecken som vi normalt associerar med det begreppet. Intressant bok, något svår på engelska emellanåt.

    Sist men verkligen inte minst vill jag nämna Barna Hedenhös upptäcker Amerika av Bertil Almqvist. Böckerna om "barna" har påverkat mig mycket och skänkt stor glädje. Heja dem. Läs dem, för er själva, era barn eller barnbarn eller andra. De är så underbara.

    Jahaja. Vadan allt detta? Ja, ni som följer bloggen vet. Nej, det är inte för att jag ska över och tala med hästar som vi tar flyget till New York på lördag. Det är för att

    1. Besöka New York. Titta uppåt, åka gul cab, kolla på MOMA, Applebutiken (mest Mats), Empire State Building, Brooklyn ….

    2. Besöka Boston och släkt där.

    3. Flyga till LA därifrån och hälsa på vänner som lovat guida oss.

    4. Med bil köra till San Francisco utmed kusten och njuta av denna, tydligen, mycket vackra väg.

    5. Vara i San Francisco några dagar för att se staden där jag varit en gång tidigare. Här bodde min äldsta syster som dog för nio år sedan. Vi ska träffa hennes vänner och jag säga riktigt adjö.

    6. Flyga hem via Seattle för att ta den "kortare genvägen" över norra Kanada och Grönland.

    Kan ni tänka er hur spännande detta är? Kanske inte fullt som för Columbus eller Leif Eriksson. Men dock. Och valet är nog ett givet samtalsämne, eller vad tror ni. Surt att dollarn är dyr. Men vadå, det är trots allt mötena och vyerna som är det viktiga när man reser. Åtminstone för mig.  

    KOLLA NYA BILDER IFOTAT
    Andra bloggar om: , , , , , ,

4 Responses so far.

  1. Liz1e skriver:

    ett annat lästips i sammanhanget – och det är faktiskt första gången jag någonsin funnit anledning att tipsa om den:) – är min examensuppsats i juridik; en komparativ studie i Native American Law/American Federal & State Law. Från tiden då jag trodde jag kunde rädda världen…

  2. Slow skriver:

    Läcker stuns i färgerna. Rakun går ju nästan igenom skärmen. D 60 verkar vara ett bra val.
    Vilket äventyr som väntar dig och familjen. Ha det fantastiskt!

  3. Evan skriver:

    Lizette, honung! Inte visste jag!! Intressant, satt just och talade med Mats om indianerna. Det är ingen botten på den grymhet som finns i USAs fundament (det finns annat med, I know).

    Och Slomo, we will, we will. Kul att du gillade rakun från Budapest. Har du varit där? Fin stad, min mors födelsestad. Fin fisksoppa, trevliga människor. Dålig luft.

  4. slowmotion skriver:

    Ja, faktiskt. För drygt 20 år sedan några sommardagar. Stiliga kaféer, smaskiga bakelser. Ingen fisksoppa, tyvärr.