• Häckeberga, Louisiana och Säsong 3

    Posted on april 12, 2009 by in I terrängen, Konst och kultur

    I det vackra vädret på långfredagen tar vi oss ut på en liten konstrunda till Häckeberga slott där Malmöbaserade Galleri Final visar ett antal olika konstnärers verk.

     

    Natur och kultur 

    Rätt lite väcker stort intresse hos mig, kanske också beroende på den stora publiktillströmningen som gör det svårt att koncentrera sig. Men fotografierna av Joakim Strömholm är spännande, lite rörande är att se en ung Ulf Lundell från 1969, på nästan pricken en ung Dylan. Tala om identifikation!

    Ännu mer spännande är Angelica Julners foton (den enda kvinnliga konstnären i utställningen vilket känns märkligt. Det är inte som att det skulle behövas kvotering, kvinnliga konstnärer finns det gott om). Det är iscensatta foton, något som har kommit att intressera mig mer och mer (se gärna på Susanna Hesselbergs foton också, länken finns vid sidan). Angelica Julners foton är intressanta och suggestiva, humoristiska och varma.

    Och så går vi förstås en promenad i den vackra omgivningen, ett böljande skogslandskap med träd som lutar sig ut över den fina Häckebergasjön. Grodorna leker … 

     

    Samkväm om våren … 

    Lördagen blir det bilresa till favoritstället Louisiana, över den vackra bron med himmel och hav i olika skira blåa färger, ljus, rymd och ofattbar vår. 

    Vi sätter oss utanför muséet med medhavd lunch (det är lite mindre roligt att luncha köpt på stället, med en kurs där vi betalar en och halv krona för varje dansk. Krona, alltså). Vi sitter och tittar över till Sverige, till Ven och vackra Glumslövs backar. Utsikten är fantastiskt fin från denna plats som ligger högt placerad och överhuvud taget är Louisiana en karamell i vår region.

    Denna gång kommer vi för att se Max Ernst (DN, Sydsvenskan) (wikipedia ger också bra avstamp om man vill lära sig om honom)  en konstnär som jag själv mest har associerat med surrealismen. Detta visar sig vara en ytterst snäv bild av honom. Vi ser bilder som är mycket mindre figurativa än surrealisternas och högst experimentella tekniskt. Han drar sig inte för att använda sig av tekniker som är delvis automatiska och man kan se här en parallell till dagens syn på konst som mindre hantverksinriktad och mer idémässig. Många av bilderna är mycket spännande och vackra, speciellt de gjorde med så kallad frottageteknik, som det kallas, som Ernst använde. Gnuggteknik, ni vet! Lägg en krona under ett papper och måla ovanpå så det underliggandes konturer framträder! Använd annat, annat papper, duk, andra föremål, och vi kan alla bli nyernstar!

     

    Fotografen smyger bakom och plåtar en mänsklig treklöver vid Häckebergasjön  

    Och så har då Säsong 3 av The Wire tyvärr setts färdigt. Jag känner mig tom, övergiven, ledsen, arg, besviken, kränkt …. nä, men så trist, att den är slut. Jag tyckte den var lite svag till en början, den här sist sedda säsongen, men den tog sig: Jag tänker på de två rivaliserande gangstarna Avon och Stringer Bell, som smyger kring varandra i en komplicerad konflikt som på ett skickligt sätt aldrig blir helt lagd på bordet,  jag blir påmind om  Shakespeares svekteman, jag tänker på den vackre Omar, poetisk och märkligt mild och med en moral som satt i sitt sammanhang känns djupt känd. Det är välkomponerade bilder med mycket svärta. Det är vackra bilder med skuggor, och kroppar, svart och vitt, gyllene kvinnokroppar. Fotografiskt sett är detta kanske den vackraste säsongen. Den får nog bli en Säsong 4 med. Jag är svårt biten.

    Andra bloggar om: Häckeberga, Galleri Final, Louisiana, Max Ernst, The Wire, Säsong 3

8 Responses so far.

  1. Liz1e skriver:

    vi har väntat & våndats med säsong 3 i förhoppning om att den verkligen skulle visa sig vara sämre än 1 & 2. förstår nu att vi inte kan avhålla oss. helt enkelt.
    älskar din beskrivning av omar. älskar omar.

  2. Evan skriver:

    Kanske du ska se om du kan låna den?

  3. Liz1e skriver:

    jag är lika hopplös med filmer som med böcker – måste ha!

  4. Evan skriver:

    http://www.ginza.se/Product/Product.aspx?Identifier=6294

    Ginza, 199 kronor. Det slår nog inget företag. Jag funderar på att köpa Säsong 4. Jag måste inte ha, men vill se!

  5. Slow skriver:

    Angelica Julners foton var väldigt fina och fräcka; speciellt de drömska iscensättningarna.
    Så sant som det har sagts i alla tider, grodor är kungliga!

  6. Evan skriver:

    Ja, hon är en intressant ny bekantskap. Och som sagt, det här med att iscensätta med detta redskap, kameran, som så ofta associeras med verklighetsavbildning (??) är spännande. Är inte grodor prinsliga?

  7. Slow skriver:

    Har du rätt i, men prinsessliga också, väl?

  8. Evan skriver:

    Jovisst. Pussar man grodor blir de prinsar, prinsessor, tårtor, whaddever. Det handlar om tro!