• Uthållighet blir till äventyr!

    Posted on januari 6, 2010 by in Resor

    Ja, så har vi varit en vecka på Madeira, pensionärernas paradis, sägs det. Men det funkade också för oss, trots att vi inte är där än.

    När vi ankommer till Kastrup vid 14-tiden 28 december för att ta planet två timmar senare, får vi veta att planet är försenat, får en voucher till mat och sätter oss att vänta. Planet avgår kl 00.20, åtta timmar försenat. En hel dag på Kastrup, man kan ha det roligare. Men mest oroar jag mig för att vara astrött nästa dag och förstöra en hel dag av de sex vi ska vara på ön.

    Oron blir obefogad. Visserligen är resan inte kul alls – att sitta inklämd i en flygstol efter den dagen och flyga i fem timmar utan att sova är ingen höjdare, jo, OK på ett sätt, visst. Men väl ankomna och transporterade till hotellet (charter denna gång, första på många år) ramlar vi i säng och sover några timmar. Och tar oss sedan an Madeiras huvudstad Funchal (sådär 100 000 pers) med gott mod och humör.

    Downtown Funchal är lite fint, lite anspråksfullt men trevligt, man ser att här har man velat markera huvudstad och lokalt självförtroende. Vi tittar på folkdräktsdansande, glada madeirabor och äter en soppvariant (se bilder) och känner oss väl till mods, trots smått regnande. Denna portugisiska ö med självstyre till viss del har en egen kultur som man är stolt över.

    Glada musikanter och sångare i Funchal 

    Levadorna ska man ju se. En utflykt med guide nästa dag tar oss på en utflykt högt upp i bergen (kolla). Här är det riktigt KALLT och det regnar småspik när vi ska börja gå i den vackra levadan som börjar i Rabaçal. Men trots det är det en riktigt, riktigt fin upplevelse. Grönskan är djunglisk och vattnet finns överallt. Man känner sig som i regnskogen. Tack och lov har vi regnkläder och skydd på kameraväskan.

    Vår guide förklarar för oss att vi måste ta oss genom en 800 m lång tunnel med ett visst vattendjup. Alternativt måste vi gå hela vägen tillbaka. Det blir tunneln, tio personer med ficklampor, vadande i vatten. Men Goretexen på skorna funkar (mina superdyra Nikeskor håller måttet på alla sätt: sulan grepper fantastiskt bra och materialet tål verkligen fukt). Vi går nio kilometer denna dag i kuperad terräng. När vi till sist återkommer till civilisationen föreslår guiden en dryck som heter poncha: ”It makes you warm from the inside!”.  Givet val. Hux flux, och det är inte alls bara ponchans förtjänst, blir det som ett tag i tunneln mest handlade om uthållighet förvandlat till äventyr. En klassiker i minnesbanken.

    Äventyret känns i benen nästa dag! Men då är det nyårsafton och vi solar i halvsol och sedan åker vi på en tur med några ytterst tystlåtna medturister och likaledes guide. Ser lite sites. Vackert! Titta på mina bilder.

    God middag på kvällen på indisk restaurang och sedan FYRVERKERI av för mig aldrig skådat slag. Vi ser det från vår hotellbalkong (vi bor riktigt, riktigt bra på hotell som jag får rekommendera! Quinta de Sol heter det),  det kommunala fyrverkeriet som är ett riktigt välregisserat konstycke. Mina bilder gör verkligen inte det hela rättvisa.

    Att nyårsdagen blir solig är perfekt: Sol i stol vid poolen, läsning och promenad utmed vattnet. En riktigt fin dag med mycket ljus, en sådan man har längtat efter.

    Men vädret är ostadigt på den här ön och lördag är en molnig dag med lite regn. Vi promenerar ned till stan, shoppar lite och så tar vi en ny levadatur på eftermiddagen. Det är en levada som utgår från stan och har mer stadsstuk, trots att Piornaislevadan faktiskt är en av de äldsta på än.

    På kvällen äter vi på Moynihan’s dit vi har gått under veckan för att hämta hem mail (vårt hotell har inget trådlöst internet och om jag är något så är det mailoholic!). Moynihan’s är en pub till stor del besökt av engelsmän. Jag inser vad puben är för engelsmannen – vardagsrummet utanför hemmet! På samma sätt verkar ön Madeira fungera för dessa brittiska öbor – ön borta från den egna ön. Madeira är fullt av britter.

    En tjej som jobbar där berättar om universitet på ön som har många program trots att ön bara har en kvarts miljon invånare. Man kan läsa till ingenjör, sjuksköterska, lärare, förstås, socialarbetare och de tre första åren på läkarutbildningen. Detta gör att unga människor nu stannar på ön och faktiskt föredrar att utbilda sig här framför på fastlandet. Det gillar jag! Fint att det inte bara är en ö för turistande pensionärer och lokala likadana.

    Sista dagen är vi åter på arrangerad utflykt (det är många år sedan vi ”köpte oss" utflykter men det känns rätt skönt och bekvämt som omväxling mot vårt annars så självständiga turistande!). Det blir en fin dag med sol och enastående vyer. Vi äter lunch i solen ocnh njuter.

    Madeira är en vacker och grön ö. Folk är vänliga men, eller och, håller ett visst avstånd som gör att jag känner mig väl till mods. Vädret växlar kraftigt vilket gör att det finns ett visst risktagande i en resa dit. Men bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig göra en resa.

    Andra bloggar om: Madeira, uthållighet, äventyr, Funchal, folkdans, resa

6 Responses so far.

  1. Mikael skriver:

    Vackert, vilken prakt, dit vill jag också åka. Ska lyssna noga.
    Visst var det Surre.

  2. julia skriver:

    mamma!
    kul att läsa om din resa när jag inte hade fokus att lyssna idag!
    hörru, går det inte att kommentera på dina recensioner? jag håller med om ann heberlein. jag var ganska missnöjd, tyckte den var väldigt pratigt skriven och inte så noggrann. men men. gav den vidare till johanna i berlin. vet du att du skrivit två gånger i rad i dina två senaste recension: “slänga slevar”? jag vet inte vad det betyder, men jag antar att det är nåt slags skäll en ger. eller som vi säger: “diss”. du kanske behöver utöka ditt ordförråd?
    nästa gång du vill skriva om att någon slänger slevar föreslår jag alltså att du byter ut det mot *dissar”.
    kram

  3. Evan skriver:

    Hej haj! Nej naj, jag har ingen sådan funktion. Det skulle vara om jag lade ut mina recensioner på bloggen men jag vill kunna skriva dem långa. Ett alternativ är att kommentera där jag lagt ut länk till recensionen. I det här fallet i min förra bloggpost, “Gott nytt decennium!”. DET skulle du kunna ha gjort. Så rätt du har om slevslängandet. Två gånger använde jag det. Och väl medveten om denna trista upprepning, inte ens ett redigt tretal, ajajaj. Jag ska framöver dissa vissa istillet. Sådiså. Kul eller vad man ska säga, att du håller med mig om Heberlein. Samtidigt synd att JAG gav dig den. Å andra sidan har du fått en och annan bra bok av mig.

  4. julia skriver:

    en skulle kunna säga att du är min bibliomam!

  5. Geena31bC skriver:

    If different students like to get academic success at every discipline you would order list of dissertation and thesis writing. I did this lots of times. I meant just about buy dissertation at writing services.

  6. Evan skriver:

    Den sista kommentaren har jag lite svårt med. Men den är ju inte alls stötande, så den får vara kvar. Den förra – bibliomam, den gillar jag!