• Japan

    Posted on mars 16, 2011 by in Resor

    Det här året har redan varit ett år som vi kommer att referera till i framtiden. Det är det år då Nordafrika plötsligt var del av nyheterna på ett helt annat sätt än tidigare, när en stark längtan efter demokrati och frihet svepte över land efter land. Just nu ser det dystert ut i Libyen men det är ändå en för Afrika riktig riktning att gå i. Afrika måste få bli del av den demokratiska världen.

    Så kom i fredags denna hemska nyhet om jordbävningen och tsunamin i Japan. Liksom när nyheten om Estonia delgavs, satt jag nu i bilen och hörde nyheten om naturkatastrofen på radio. Det som berättades då var ju bara början. Sedan dess har det kommit efterskalv, bränder i kärnkraftsreaktorer, och ett nytt större skalv väntas. Utanför Tokyo, denna enormt tättbebyggda stad, kom igår eftermiddag ett nytt skalv. UD avråder från resor till landet och de som kan reser därifrån.

    På TV-nyheterna fick man igår se människor som letar efter sina anhöriga. Det är något så otroligt sorgligt att se, anhöriga som letar efter någon som med största sannolikhet är död.

    Och oron för kontaminering ska vi inte tala om. Att veta, att veta att man faktiskt inte kan veta. Hela kärnkraftsindustrin är ju faktiskt fortfarande på experimentstadiet. Man vet inte fullt ut hur man ska klara förvaring och uppenbarligen inte heller hur man ska bygga anläggningarna för att till exempel stå emot en tsunami.

    Tsunamin, ja. Som sveper bort allt i sin väg. Alla har sett bilderna som är som tagna ur en katastroffilm.

    Men det värsta är nog jordbävningen. Någon sa till mig att jordbävningar är det som mest skrämmer människan. Man kan tänka på metaforer som har med marken att göra "känna att man är på fast mark", "känna att marken gungar",  och tänka på att även om vi vet att vår jord kanske bara är en liten flugskit i det stora hela, så är ju våra referenser sådana att marken vi går på är är grunden för vår tillvaro med jordens dragningskraft som hjälp.

     När en jordbävning kommer måste det vara oerhört skrämmande, som att alla fysiska lagar upphävs. Igår twittrade Bildt något sant men samtidigt lätt osmakligt i sin formulering: "The Nordic world has its discreet charm. No earthquakes. No tsunamis." Jag vet inte om jag vill kalla det charm. Men visst, vi har vårt på det torra, för att återigen använda en markmetafor.

    Japan har flyttats två meter som ett resultat av jordskalvet. Men inte bara det, jordaxelns lutning har också påverkats. Även om Norden inte har några jordbävningar så är vi trots allt inte helt avskurna från det som händer i Japan. Ekonomiskt kommer det som händer där förmodligen att påverka oss, om inte annat.

    Men detta är ingenting. För människor som nu väntar i Tokyo och andra städer i Japan på nästa skalv så måste skräcken och oron vara svår att hålla stången. 

    Orden räcker inte till. Det är så fruktansvärt synd om dem. Människan är helt maktlös mot naturens krafter. Det finns bara offer, inga onda och goda. Kanske därför blir vår medkänsla så djup.

     

      

2 Responses so far.

  1. Jah Hollis skriver:

    Jag kommer ihåg folkomröstningen om kärnkraften.
    Jag bodde ju då i kärnkraftskommunen Oskarshamn och det socialdemokratiska dåvarande kommunalrådet gick ut och sade att för hans del kunde man bygga en reaktor på torget i Oskarshamn. Sådant förtroende hade han för kärnkraftens säkerhet.
    Det är den inställningen som genomsyrar kärnkraftsförespråkarna här i landet. Det kan vara farligt i andra länder, men inte i Sverige.

  2. Evan skriver:

    Och så hör man ofta att risken för en olycka är så oerhört liten så den är försumbar. Det är ju att sticka huvudet i sanden.