• Ett lindrigt fall av shopoholicism

    Posted on juli 23, 2013 by in Allmänt filosofiskt

     

    Att shoppa, köpa, kan ge mig stor tröst i riktigt krisiga lägen. Det har hänt att jag känt mig nere, svårt drabbad av något problem av emotionell karaktär (se tidigare blogginlägg) och jag då gett mig ut och handlat. Nedstämdheten har lättat betydligt.

    Om man får sådana effekter av ett visst beteende, inte är det väl konstigt att man utvecklar ett visst beroende? Mitt är alltså att emellanåt bete mig som en shopoholic.

    Den här fina stolen står i Vikhög i hamnen. Den bara står där. En trästol som är gammal och vacker. Kan användas i många år till. Den är nog att sitta på.

    Jag handlar mest kläder i såna lägen, eller kanske halsband. Både det ena och det andra har jag mycket av. Ja, jag är nog inte något exempel på en svår shopoholic men tillräckligt svår för att jag ibland ska tycka illa om mitt handlande.

    När vi var ute och reste nyligen så var jag i en butik där det fanns mycket för den fåfänga (jag är en av dem). När jag gick runt där så kände jag mig skuldmedveten. Men så tänkte jag, att jag handlar ju bara något om det är snyggt. Därför är det inte så illa.

    Omkring mig gick andra kvinnor. De var i min ålder. Alla hade något hungrigt och rastlöst över sig. Sån är inte jag, tänkte jag. Men tänk att det är jag ju.

    Det blir så motsägelsefullt inom mig. För jag tycker allt att konsumism är dåligt och något som i stort borde stävjas hos alla och en var. Inte minst när konsumtionen inte bygger på verkliga MATERIELLA behov, utan, som i mitt fall ibland, känslomässiga.

    Nina Björk har skrivit intressant om konsumism och andra frågor som rör vår moderna livsstil i “Lyckliga i alla sina dagar. Om pengars och människors värde“. Men böcker, det jag läser mig till, är inte det viktiga. Det viktiga är ju hur jag själv lever.

    Samtidigt som dessa tankar finns inom mig, att mitt köpbeteende ibland får mig att känna mig missnöjd med mig själv, finns en annan känsla, kanske ännu starkare. Jag tror inte på att gå omkring och tycka illa om sig själv. Det är inte bra för självkänslan och välmåendet. Det liksom gröper ur en!

    Så hur “copa” med dessa olika tankar? Ja, skriva i Jahaja är ett. Fundera ett annat. Försöka ändra mig?

    Jo. Det testar jag faktiskt. Jag försöker.

    Andra bloggar om: , , ,

3 Responses so far.

  1. Henrietta Shapira skriver:

    Oroa dig inte, kära lillasyster, det går över med åren! Helt plötsligt kommer du att märka att du sveper förbi kläder och smycken och dylikt utan att ägna det mer än en flyktig blick, och istället fortsätter i sök efter andra föremål som kanske den där fina stolen vid havet (som jag nog hade haft svårt att lämna kvar där!), en vacker handmålad tallrik som du alls inte behöver, ett fint litet cafe i en skuggig gränd …. Jag undrar om detta händer i samband med iakttagelsen att män inte längre vänder sig om efter en ….. Nåja, i vilket fall som helst, köp på du bara så länge du har lust och lägg samvetet på hyllan! Och för allt i världen, försök inte ändra på dig, det skulle inte alls vara roligt!

  2. Eva Nygren skriver:

    Kära storasyster! Som 61-åring har jag få män som tittar efter mig, om ens några. Jag tror inte alls det handlar om det utan en mycket personlig fåfänga. Jag tycker att jag vill vara snygg för det mår jag bra av. Vi är nog olika på den punkten. Jag tror att mer av min självkänsla än din kommer från mitt utseende. Men sedan är vi mycket lika – stolen på stranden hade jag velat ta med men det fina med den, förutom att den är gammal och härjad av väder och vind och tid, är just att den står kvar. Att någon ställt den där och så får den vara kvar! DET kan jag njuta av. Också för övrigt, cafeet i en skuggig gränd, eller dina keramikfigurer!

  3. […] jag mig lite långsamt fåfängan som väcker anstöt. Jag har ju tidigare här i Jahaja skrivit om shopoholicism. Att jag gärna vill anstränga mig att inte använda shoppande som […]