Liv och död

I söndags var vi på en utställning som jag rekommenderar varmt. Vi såg Hundertwasser på Arken och det är längesedan jag kände mig så uppiggad av en utställning. Recensenterna säger ”sådär”, i varje fall några av dem. Men inte jag. Jag gillar hans former, den oraka linjen som så mycket är kopplad till naturens sköna oregelbundenhet, hans färger förstås och så givetvis hans tankar kring hur vi människor ska bo och leva. Det är bland annat tankar om det viktiga för alla människor att leva i närhet till det gröna. På utställningen kan man se flera fantastiska modeller av hus han skapat.

Orange is the new black. Det vet alla.

Arken (det är bara 15 mil fram och tillbaka från Lund över bron, och utställningen är förlängd till in i september) har byggts om sedan vi var där senast och har nu en fin shop vid ingången där jag inhandlar min nya färglåda, egentligen en matlåda. Helt oemotståndlig är den.

******

En före detta kollega kämpade i nära tre år mot en aggressiv cancerform. Till sist vann sjukdomen över hennes starka vilja. Vi var många som mötte upp för att minnas henne en sista stund i den vackra Klosterkyrkan. Det var en mycket vacker och mycket sorglig timme.

Jag tänker efteråt att det finns så mycket välgörande och riktigt i det sätt man samlas för att hedra någons minne och tillsammans sörja, aktivt, under en stund. Det är välgörande, det aktiverar sorgen så att den renar. Den gemenskap som uppstår i sorgerummet, om det nu är en kyrka eller annan plats, den är i sig tröstande.

När jag tittar ut över hennes vänner som mött upp i kyrkan så är det en mängd gråa och vita huvuden jag ser. Eftersom det är vänner till den avlidna som var knappt över 70, är medelåldern hög. Men många lever rätt goda liv i den här åldern om man får vara kvar. I gårdagens Sydsvenskan kunde man läsa om dagens och framtidens pensionärers ekonomi. Det är intressant läsning men oroande för våra barns generation. Här nämns också i samband med detta, att medellivslängden i Sverige ökat med två år sedan millenieskiftet. Otroligt! Och man tror att om tio år har den ökat med två år till.

Så i stort lever många länge idag. Man har hittat bättre sätt att hålla emot cancer, ibland också bota helt. Vi lever på vissa sätt i en ljus tid. Men det gäller att leva värdigt. En gammal man och jag diskuterade en gång Gud. Jag tror inte på någon gud. Han sa, ”det spelar ingen roll att du inte tror. Det viktiga är att leva som om Gud finns”. Ja, så ska man försöka leva. Andreas Ekström skriver fint om detta i tidningen idag. Läs gärna här.

Andra bloggar om: Hundertwasser, Arken, döden, gemenskap, sorg, medellivslängd

Relaterade bilder: