• Ett skamligt år

    Posted on januari 1, 2017 by in Allmänt filosofiskt
    img_2335-1

    Skamlöst snott Boteromotiv. Linoleum.

    Det var ett riktigt skitår. Så känner många av oss inför 2016. Patrik Svensson (i samarbete med Per Svensson) lyckas skickligt påminna oss i gårdagens Sydsvenskan om att historien visat prov på andra hemska år. Men vi lever i nuet. Inte tänker vi nu på terrorväldet efter franska revolutionen? Eller pesten som tog halva jordens befolkning i sina klor på 500-talet.

    Nej, vi tänker på hur det är i nuet. Och idag följer vi nyheterna hela tiden. Under kvällen igår kom en notis i OMNI om dödandet i Istanbul. Men jag undvek telefonen då. Idag måste man skydda sig från det ständiga inflödet av information. Annars blir man knäckt. Det blir inget nua av. 

    Året har varit skamligt. Gränskontrollerna är något av det som upprör mig mest, att de har fortsatt gälla. Sverige är numera en stor gated community. Att situationen i Syrien inte har ändrat sig och att vi är så maktlösa gör mig så ledsen. Ja, kanske känner jag någon sorts skam. Finns det något jag kan göra som jag inte gjort?

    Och så terrorn. På promenaden i Nice i somras. På deras nationaldag. Så hemskt, så kränkande. Så skrämmande. 

    Många har dött, inte bara i terrordåd och krig. Det är inte heller så konstigt påpekar Svensson i sin exposé. 40-talisterna och 50-talisterna var baby boomers, med ett stort antal födda.  De artister som dog i år var många födda på 60- och 70-talet. Artister har en tendens att dö i förtid jämfört med övrigt folk. 

    Det som grep mig mest var när Leonard Cohen dog. Han dog två dagar innan Trump gjorde stora delar av världen mållös över att han med sin totala renons på politisk erfarenhet och sina avskyvärda åsikter lyckades vinna valet i världens storebrorland. Skönt att han slapp få veta det, den käre Leonard. Och underbart att han lämnade sitt musikaliska testamente till oss med sin sista skiva

    Ett riktigt skitår. Trots att Dylan fick Nobelpriset och andra goda saker som drunknar i allt det dåliga. 

    På det personliga planet har året varit fint. Jag har haft ett antal goda upplevelser både privat och i mitt arbete med flyktingar i både Dalby och Malmö. Jag har lärt mig mycket om möten. Om möten som vägen till integration, den absolut viktigaste vägen. 

    Jag har gett mig in i en ny teknik med mitt konstutövande, linoleumtryck. Det är oerhört spännande och passar mig bra på många sätt. Akvarellen finns fortfarande där och med några nya penslar från Malaga blir det nya flöden, ständigt. 

    Till sist måste jag nämna “Skam”. Den norska tv-serien kom till mig när jag såg ett första avsnitt med viss förundran över varför programmet var så hypat.  Men sedan tittade jag vidare och var helt, helt fast. Så oerhört bra! 

    Jag som i tjugo år arbetat med ungdomar är enormt imponerad över hur väl man gestaltar åldersgruppen och hur inifrån deras eget perspektiv det berättas. Det känns också bekant, väl bekant för mig som före detta tonåring, även om det är många år sedan. 

    Säsong 3 som jag sett på norsk tv är något av det bästa jag har sett. Jag var så tagen någonstans i slutet av den serien att jag knappt kunde sova. Så övertygande var det. Man kan tala om regi och självklart manus men man måste också ge en eloge till skådespelarna där säsong 3s tar priset. Läs om säsong 3 här

    Ja, till sist mina kära vänner, önskar jag oss alla ett bättre år för världen nu när 2017 börjat. Hoppet finns. 

    Andra bloggar om: , , , ,

One Response so far.

  1. Agneta Croneld skriver:

    Jaha ja! Just så! personligen har jag också haft det fint medan allt det andra har pågått!
    Gott nytt År, Eva!