• Konsten

    Posted on februari 1, 2018 by in Konst och kultur

    _DSC4821

    Något av det absolut bästa i mitt liv är konsten. Att se och uppleva den, och att skapa den. Att prata om den. Fundera. Njuta. Allt detta. 

    I helgen som gick besökte jag Liljevalchs och såg Vårsalongen 2018. Jag var hög när jag gick därifrån! Så mycket humor, inspiration och kreativitet! Det var i stort mycket hög kvalitet på det visade och skickligt utfört. Sådana förmågor det finns därute, en sådan längtan att uttrycka sig.

    Se här Mårten Castenfors (chef för Liljevalchs) i filmen om utställningen där du också kan se ett urval av det som visas. På hemsidan kan du också se verk av de olika deltagarna.

    Det som aldrig upphör att fascinera mig är hur kul folk tycker det är att titta på konst! I och för sig är det självklart att de som söker sig till Vårsalongen ute på Djurgården är intresserade, men när jag tittar på alla dessa människor som går runt och tittar, sätter hakan i handen och funderar och granskar, pratar med sitt sällskap, allt på grund av de bilder och ting som visas upp, ja, då blir jag ofta rörd. Rörd över att vi människor har sådan längtan efter att njuta av det estetiska eller det ordlösa. 

    För det är ju också så att ju mer vi tittar ordentligt på konst med ett öppet sinnelag, desto mer kan vidgas våra sinnen och vi kan få fler upplevelser, nya erfarenheter i konstens värld. Här kan ett pedagogiskt grepp ofta hjälpa. Det kan handla om en väl hängd utställning, en pedagogisk information av museipedagogen. Eller ett bra teveprogram! 

    Just nu går en serie på Svt som heter Konsthistorier. Jag har sett två av programmen. Med tanke på hur dåliga vissa av Svt:s program har varit när jag någon sällsynt gång ser på teve (jag tänker till exempel på programmen med Liv Strömquist och Horace Engdahl, eller Opinion live, två program som mest varit pinsamma) så är det en ren njutning att se dessa välgjorda program som överraskar och lär ut på ett alldeles fantastiskt proffsigt sätt. Dramaturgin eller vad det kan heta är intressant och icke märkbar vilket gör att de 30 minuter programmen varar fängslar totalt.

    Speciellt det program som handlar om abstraktion fångade mig eftersom jag har svårt att känna något för den konst en av konstnärerna, Jacob Dahlgren, skapar. Men efter att ha sett programmet kommer jag i någon sorts kontakt med hans värld, får en väg in. Och lär mig något nytt. Vidgar mina cirklar. Läs gärna recensionen om Dahlgren här

    Idag tog jag ner Julias och min utställning, SAMBAND. I sin personliga text på utställningen, skriver bland annat Julia om hur hon “tvingades” med på konstmuseer när hon var liten. Idag målar hon själv och tar, utan tvång, del av diverse konstupplevelser. Man kan lära sig. Om man har ett öppet sinnelag, och lusten, förstås. 

    Något av det roligaste med vår utställning var blandningen av våra bilder. Det blev en slags möten som var spännande för oss att iscensätta och tror jag, intressanta för åskådarna. Jag hoppas på det. 

    _DSC4822

     

2 Responses so far.

  1. Ja, din och Julias utställning hade jag gärna sett, tack för smakproven! Hade f ö stor behållning av Liv och Horace program; samtalen, samspelet, gesterna. Pinsamma eller ej. Och resmålen.
    T ex deras ömsesidiga förtjusning över Mot fyren , som vi beslöt äntligen läsa/ lyssna på i Lena Endres perfekta inläsning. Och Muminberättelserna fick plötsligt nya oförglömliga dimensioner.

  2. Eva Nygren skriver:

    Hej Tobbe, ja, det hade varit kul om du hade kunnat se. Det var en stor grej för oss båda och det blev så bra.