• Rabbi Ehrenpreis obesvarade kärlek.

    Posted on december 11, 2021 by in Konst och kultur
    Från Israel Museum, Jerusalem, dess fantastiska skulpturpark.

    På 70-talet gick jag på konstskola i Jerusalem. Till min förvåning hade jag blivit antagen i konkurrens med 200 andra till en skola, Bezalel, med högt anseende. (Som barn var jag en hopplös skolelev enligt min pappa, speciellt jämfört med storebror som alltid kom hem med högsta betyg. ”Du kan i alla fall måla, du får gå på Bezalel när du blir stor”. Så blev det!)

    När vi hade upprop då på skolan, året var 1972, så var det en kille som enligt listan hette Andres Rosenberg. När jag tittade på honom såg jag en ljus kille, ovanligt ljus i det landet. Kunde det vara så att han egentligen hette Anders?

    Jag gick fram till honom och frågade. Jodå, han var född i Sverige, pratade svenska om än knackigt och hade flyttat till Israel med sin familj (hur han blev så ljus har förmodligen någon genetisk förklaring – Sverige är väl fullt av folk som inte är blondiner, eller hur??).

    Först många år senare, när jag läste Göran Rosenbergs bok ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz” så förstod jag genom något som stod i boken att Anders Rosenberg, min klasskamrat på Bezalel, var Göran Rosenbergs kusin. Deras pappor, Anders och Görans, var bröder.

    Den här historien kunde jag berätta när jag på Bokens dag som vi bevistade för några veckor sedan, gick fram till Göran Rosenberg för att köpa ett signerat ex av hans bok ”Rabbi Ehrenpreis obesvarade kärlek”. Det var en kul historia, tyckte Göran, och nu följer jag i instagram hans kusin som liksom jag fortfarande målar.

    Boken, ”Rabbi Ehrenpreis obesvarade kärlek” har varit en stor och viktig läsupplevelse för mig. Den är ett försök att försöka rentvå Marcus Ehrenpreis som var överrabbin i Stockholm i 34 år, från det rykte han fått av att inte ha varit intresserad av att hjälpa judar i Europa att få en tillflyktsort i Sverige vid krigets början och första år. Göran Rosenberg menar att detta är fel, att Ehrenpreis gjorde allt som var möjligt i den här frågan.

    Men boken är också en beskrivning av ett rätt anmärkningsvärt liv. Ehrenpreis föddes i Lemberg i Galizien och tillbringade många år som överrabbin i Bulgarien. När mosaiska församlingen i Stockholm utlyste en tjänst som överrabbin så sökte och fick Ehrenpreis ämbetet som han alltså innehade från första stora krigets början till slutet av andra världskriget slut och lite till, 1914-1948.

    Jag uppskattar det personliga anslaget i början och slutet av boken som ligger som ett omslag kring det digra källarbete som Rosenberg ägnat sig åt för att både så att säga rentvå Ehrenpreis från vad han anser är en felaktig bild av hans agerande under Förintelsen och också ge oss en historisk bild av skeendena i Europa från före kriget framåt.

    Det är en skakande läsning, jag huttrar till emellanåt när jag läser det jag delvis läst om tidigare men nu satt i ett annat sammanhang och givet med en annan röst. En passiv inställning från svensk regering, obegripliga händelser i 30-talets Tyskland där det är svårt att förstå idag hur det blev en så snabb förskjutning av värdegrunden är några av de saker som beskrivs som skakar om.

    I allt detta försöker Ehrenpreis göra vad han kan för att rädda judar. Men trycket på honom är stort, det kommer förfrågningar om han kan hjälpa till att rädda olika personer som är fast i Tyskland, med ett J stämplat i sina pass.

    Det som löper som en röd tråd genom boken är Ehrenpreis syn på vad det att vara jude. Han menar att judarna är ett folk som ska leva i diasporan. Detta går i annan riktning än zionismen vars utveckling Ehrenpreis följer från Herzls första konferens i Basel 1897.

    Ehrenpreis blev aldrig någon stor vän av zionismen, något som jag är rätt säker på är något Göran Rosenberg delar med honom. Han vidhöll att judar skulle bo i diasporan och på så sätt försvara minoriteternas rätt. Han var en gudfruktig man, lärd, oerhört språkbegåvad och duktig på att nätverka som vi säger idag.

    Boken är oerhört intressant, jag lär mig mycket och kan kolla i en diger notapparat när jag blir sugen, var Rosenberg har hämtat sitt material till boken.

    Det här är en bok skriven med hjärtat men också med akademikerns vetskap om att om man ska bli betrodd måste man ange sina källor.

    Skriva kan han, Göran Rosenberg! Han klarar av att fösa mig genom 440 sidor text och inte en gång är det tråkigt. Han har sina skrivar-trix, avslutar gärna ett kapitel eller ett avsnitt med en sorts cliffhangers:

    Kärleken obesvarad.

    Judendomens ansikte bespottat.

    Nu historiens ångvält.

    Jag rekommenderar boken till er som är historiskt intresserade, vill lära er om judiskt liv i Sverige under 1900-talet och ta del av ett intressant och rörande människoöde. Rabbi Marcus Ehrenpreis.