Konst är vad konst är. Dessutom hyllas Dagstorp och Västra Karaby kyrkor

Jag går i skogen och funderar över vad konst är. Tidigare på morgonen har jag suttit och tittat på bilder från NASA, Astronomy Picture of the Day. Det är underbara bilder, verkliga konstverk.

Men är fotona konst? De är foton av verkligheten. Visst kan man kalla det konst. Kanske kan man tänka så att syftet med bilden, fotografens syfte, både har varit att dokumentera och visa det sköna. Därför är de konst. Fotografen har laborerat med ljus och med beskärning, en viktig del av bildarbete. Men konst blir de också när jag ser dem, i min upplevelse.

Konst för mig är det som väcker mig, påverkar mig. Bilder som rör upp något inom mig, det må vara glädje, (ofta faktiskt kopplad till sorg vid starka bildupplevelser) intresse eller för övrigt rent tekniskt intresse, de går i min inre sorterare under rubriken konst. Bild och form som väcker nyfikenhet och lär mig något nytt, som det som visades på Louisianas utställning om Kina, vidgar min konstupplevelse och gör mig mer mottaglig för annat konsttänkande än min egen västvärlds.

Louise Bourgeois och också Karin Mamma Andersson, väcker en känsla av provokation, jag känner mig störd och emellanåt illa berörd. Men mina inre bilder av verken ligger starkt kvar inom mig. De har gjort något med mig, skakat om. Konst.

Min far hade en pedagog i sig. Han använde auktoritära metoder – det var aldrig valbart om vi skulle med på konserter eller utställningar. Men med mig tog han sig också tid att pedagogiskt just med bildkonsten, försöka förmedla en förståelse av hur konstnärer arbetar. Jag har en fin minnesbild av mig själv och min far på Guggenheimmuséet i New York, Vi står framför en tavla av Braque. Pappa förklarar hur kubisterna tänkte och det blir plötsligt begripligt för den elvaåring som jag är. Jag minns att pappa ser överraskad och glad ut när jag visar att jag faktiskt tycker om bilden. Jag tror att jag går över någon sorts viktig gräns där. In i landet där bildupplevandet handlar om en inre subjektiv upplevelse.

Akvarellen jag lägger ut blir den första bild jag har målat som jag lägger ut i mitt forum. Jag har, som den som tittar över JAHAJA utanför forumgränsen vet, en himla massa bilder utlagda under MÅLAT på hemsidan men tänker testa denna modell, bland annat uppmanad av en av mina bloggbekanta.

Och så var det Dagstorp och Västra Karaby. Mats och jag åker till Kävlinge för att hämta en mikrovågsugn hos Peter. Kävlinge är finare än jag fördomsfullt har tänkt kring byn (jag hade ungefär samma bild vad gäller Dalby innan jag flyttade hit för 23 år sedan). Det finns lite äldre bebyggelse och en gammal vacker kyrka. Och så ån förstås. Vi kör till lilla Dagstorp som ligger nära. Mats som har jobbat mycket i Kävlinge, har för sig att det här finns fina kullar. Jag har bara hört talas om det som dansställe dit man ”tog” för att ta sig en rejäl svängom en lördag kväll, förr.

Men högst på en kulle ligger Dagstorps kyrka, vackert belägen med helt underbar utsikt. Mot Malmö, över till Köpenhamn och ända till Landskrona. Jag rekommenderar verkligen en tur dit för den härliga runtikringvyn. En bit därifrån ligger det gamla dansstället, nerlagt sedan bra länge, att döma av utseendet.

Och Västra Karaby inte långt bort: Även här en vacker kyrka och en gravhög från bronsåldern. Den befinner sig  51 meter över havet men i vårt slättlandskap blir det en utsiktspunkt det med. Man kör med traktor över åkern, höet är slaget och packat och samlas geschwint upp med en speciell maskin. Högteknologiskt men ändå så traditionellt. Solen lyser mellan de gråtunga molnen. Hösten är på väg.

Andra bloggar om: Konst, Västra Karaby, Dagstorp, akvarell

Relaterade bilder: