Möss och människor i tre dimensioner

En lite märklig hybridupplevelse är  det att gå på biograf och se filmad teater. Vi har några gånger sett och hört opera på samma sätt, det vill säga varit med på direktsändningar från The Met i New York på Kino. Det är i sig konstigt. Det är mitt på dagen där i Nya York, kväll här i Lund. Det finns en publik där, och vi är en annan publik här i Lund.

I skogen finns det plats för både möss och människor.

Nu kunde man så se ”Of Mice and Men” i en inspelning från Broadway. Det var inte direktsänt men principen var densamma. Jag var verkligen imponerad av föreställningen med James Franco som George och Chris O’Dowd som Lennie. Berättelsen är ju fantastisk, rörande och med djup symbolik, skickligt komponerad. Steinbeck skrev pjäsen samma år som boken kom ut och den lämpar sig synnerligen väl för dramatisering.

När jag sitter där i salongsmörkret funderar jag mycket över vad jag går miste om när jag så här ser pjäsen i två dimensioner. I teatersalongen hade allt på scen varit på samma avstånd från mig. Även om jag suttit nära scenen hade jag inte fått någon av de närbilder man i den här inspelningen använder sig av. Jag missar också  den annorlunda atmosfär som skapas i teatersalongen när publiken tar del av något som sker oredigerat, live, i stunden. Ljuset är ett annat. Den totala upplevelsen en annan.

Härom kvällen såg vi ett intressant reportage på Rapport. Det handlade om vikten av att barn leker med klossar, får hantera saker och ting i tre dimensioner. Professor Claes von Hofsten vid Uppsala universitet har visat i sin forskning hur viktigt detta är. Jag tänker på detta när jag sitter i biosalongen och ser filmad teater. Säkerligen missar också jag något i mitt iakttagande av spelet framför mig, tillplattat till två dimensioner.

von Hofsten menar, såvitt jag förstod (har försökt få tag i klippet från nyhetssändningen idag utan framgång, och till och med ringde Rapport som inte kunde hjälpa mig) att barn som bara lär sig via bläddrande på en iPad går miste om mycket. Man ska leka med klossar, känna på dem, måtta, gärna med en vuxen bredvid ibland som peppar och ger feedback. Det låter bra tycker jag. iPad i all ära, men en del ungar verkar ständigt vara i blädderrörelse med fingret. Det är nästan kusligt hur snabb den utvecklingen har varit. Visst, man använder synen och blir duktig på att tolka bilder, men händernas intelligens är lika viktig.

Så vart vill jag komma? Jo, jag försöker väl argumentera för vikten av att uppleva de tre dimensionerna. På riktigt.

Jag ska köpa mig lite Lego. Alternativt en biljett till en teaterföreställning. Kan hända både och.

Andra bloggar om: Claes von Hofsten, Möss och människor, teater, leka, klossar

Relaterade bilder: