• Stad och land

    Posted on november 22, 2006 by in Allmänt filosofiskt, I terrängen

    Onsdag igen och jag är åter, efter några dagar i Uppsala och Stockholm, i lugna Dalby, på lugna gatan.

    Stockholm är vackert, vackert, men stort så stort. Tänk vad vi präglas av den miljö vi lever i. Jag går ut på min onsdagspromenad och det stora lugnet kommer över mig när jag går ute under bar himmel. Idag är den öppen, utan den där gråa kupan som kan göra vintermånaderna i Skåne till en deprimerande historia. Över mig är himlen blå i en ände, i en annan grå. Fälten ligger gröna än fastän träden är bara. Det är skönt att blicka runt, att se fält och träddungar, makalöst formade som svamphattar. Hur går det till? Hur kan dungarna få en sådan perfekt form? Det finns mycket att se. Naturen är gudomlig.

    I filmen “Marie Antoinette” visas 1700-talets trädgårdsideal: tuktad natur i totalt kontrollerad symmetri. Hemskt. Ingen skillnad mellan utet och inet. Nej, tacka vet jag den råa, leriga skånska landsbygden. Den är en lisa (se SAOB) för själen.

No Responses so far.

  1. Matsen skriver:

    Det är illa att vi som tvingas leva i PC-världen har svårt att kommentera dina rescensioner. Jag misslyckades men tycks lyckas här i stället.
    Dit Forum ser ut smo skit i en PC med Exporer, som du vet.
    Men mitt budskap är att du ska kolla Emma Gray Munthes blogg på http://shootmewhileimhappy.blogspot.com/
    Hon var tidigare recensent i Filmkrönikan i TV och fortsätter nu i sin blogg där hon enligt Lundagårs bl a vågar tatalspola Borat.