• Att trivas i öppna landskap

    Posted on mars 14, 2007 by in Allmänt filosofiskt, I terrängen

    Ulf Lundells ”Jag trivs bäst i öppna landskap” kommer för mig när jag denna soliga onsdag går över slätten i pinande vind. Hans ylande röst (förlåt mig Uffe, du har fans nog ändå) förmedlar en bild av vårt öppna, skånska landskap.

    Jag har suttit i en skyddad glugg på förmiddagen idag och njutit av samma sol, men utan pinan i blåsten. Det är skönt att kunna skapa sig en falsk, om än avgränsad, känsla av värme på detta sätt. Slippa den utsatthet som den öppna slätten ger.

    Jag vet dock inte om jag trivs bäst i öppna landskap. Jag vill visserligen ha öppenheten med den vindpina det kan medföra och också med de möjligheter som medges till stora vyer och nya perspektiv.

    Men i den lilla gluggen är jag trygg och varm. Utrymmet är begränsat och inte mycket kan hända som jag inte har kontroll över.

    Metaforer. Bildspråk. Så avslöjande vårt språk kan vara om vi bara tillåter det. Och kanske kan min upplevelse av naturen föras över till en förståelse av mig själv som person. För jag vill ha både och! Både det öppna inre och yttre landskapet och det trygga boet både inom och utanom.

    Metaforer. Bildspråk. Min vän Malin skriver till mig att hon även hon tycker att trädkronor är fascinerande men att HELA trädet är fascinerande. Och visst – vad ger inte bilden av stammen och rötterna? Tänk bara på Karin Boyes dikt.

    Liten som en myra men många myror är fler än få och vi vill inte ha dem hos oss. De invaderar vårt hem så här års – i år har de dessutom växt till sig och är dubbelt så stora som förra året. Är det som med oss svenskar, de blir större och större på grund av den goda kosten? När jag ser en myra krypa uppför min marmeladburk får jag nog. Krig!

    Margareta föreslår kanel. Marcus talar om att isolera dem med hjälp av en sträng diskmedel utmed golvet (whoops, här kommer man inte förbi, går till ett annat hus). Mats köper myrdosor. Myror, stick!

    För övrigt försöker jag för närvarande bli kompis med färgen Röd. Jag jobbar hårt med honom (jo, han känns manlig, just nu, skyll på Pamuk). Nu börjar jag förstå lite av färgens vidd. Rött är inte bara rött. Det är en hel värld. Röda världen.

    Relaterade bilder:

One Response so far.

  1. Magnus E skriver:

    Myror är fascinerande djur! Har jag tyckt ända sedan jag läste ”Myran Emma” någonstans på lågstadiet. 🙂 Letar du efter intrikata sätt att ha ihjäl myror på, kan jag rekommendera den här länken: http://www.ehinger.nu/undervisning/files/5d84f32dea98c8ee0a26d5b2a3e187c5-27.html Ganska läskigt, tycker jag. Men, som sagt, fascinerande! 🙂