• Bekräftelse

    Posted on mars 9, 2008 by in Allmänt filosofiskt, Konst och kultur

    Att få bekräftat att det jag ger uttryck för via mina bilder kan förstås och uppskattas av andra, det är stort. Det var jag med om igår, med större kraft än någonsin.

    Igår lördag hade jag vernissage, för första gången. Det är inte första gången jag ställer ut, men första gången jag gjorde det i egen regi. Jag har varit oerhört nervös för det hela, men på fredagen när jag hade hängt mina bilder i Dalby biblioteks vackra samlingslokal där ljuset flödar in, då kändes det bättre än det gjort veckorna som har föregått utställningen. För då kände jag att jag fick upp bilderna rätt, att de blev vackra på sina platser på väggarna och att jag nu bara fick vänta och se hur folk reagerar.

    Det var en minst sagt välbesökt tillställning. Jag kan tänka mig att ett 50-60-tal personer tog sig till biblioteket för att titta, mingla och knapra morötter, frukt och nötter.

    Många, ja det flesta, gjorde grundliga turer i rummet och ställde frågor om teknik och tanke bakom bilderna. De var genuint intresserade. Och ja, Johan, det är fint för köparen att möta konstnären och för konstnären att möta köparen.

    Ingrid E köpte första tavlan och den var det sedan flera som hade velat ha köpt. Bara det! Wow.

    Jag hade fantastiska tre timmar och är helt euforisk. Jag har fått bekräftelse, det finns folk som gillar mina bilder så mycket att de vill betala för dem. Och det betyder något.  Det ger mig ett starkt incitament att fortsätta och vetskapen att det jag målar kan väcka glädje, eller ro, eller tankar, är stor. Det var nog min största dag. 8 mars, 2008. Kvinnodagen.

    Om du vill se exempel på mina målningar så gå till MÅLAT. Om någon vill besöka utställningen under påsk så är det öppet på biblioteket Skärtorsdag 13-16. I övrigt stängt i påsk, men öppet som vanligt annars.  

     Andra bloggar om: Kvinnodagen, konst, akvarell, Öga och Öra, bekräftelse, självkänsla, Dalby

11 Responses so far.

  1. Börje skriver:

    Grattis till utställningen!

  2. Magnus skriver:

    Grattis till vernissaget! Tyvärr hade jag inte möjlighet att komma… :-/

  3. Evan skriver:

    Börje: Tack, ja, du vet vad det handlar om!

    Magnus: Ja, du ser lite lissen ut på smileyn. Eller nåt. Synd att du inte var med, det var väldigt kul! Flera du känner var där, bland annat en släkting till dig.

  4. Ingrid E skriver:

    Tack för en mycket trevlig vernissage! Ser framemot att få hem min tavla, men får väl höja värdet på hemförsäkringen med tanke på att den är så populär (jag tänker på alla de som kom för sent med sina bud…)!

  5. Johan Selander skriver:

    Hej Eva!

    Det blev uppenbarligen en stor framgång med vernissagen, grattis! Jag var visserligen inte närvarande men tröstade mig genom att på nytt ta del av bilderna du har under MÅLAT. Fastnar för bilderna från Petra med, som jag uppfattar det, klippor eller bergssidor som står emot varandra med en smal klyfta mellan sig där ljuset bryter fram. Dramatiskt och fantasieggande och härliga färger. Möte (akvarell och penna) tycks bygga på liknande idé; den tycker jag också om.

    Sedan tänker jag gång på gång att, aha Eva har sett och gillar Ulf Trotzig. Och så ser jag plötsligt att du nämner honom. Du lyckas verkligen göra en helt egen, personlig kommentar till honom, t ex Collage av eget stoff och Fågelbo. Eller det är kanske inte alls tänkt så? I varje fall tycker jag det är starkt och vackert!

    Ditt gröna självporträtt har jag redan nämnt i något annat sammanhang. Något av det allra bästa jag sett av dig.

    Bästa hälsningar
    Johan

  6. Johan Selander skriver:

    … glömde en som jag bara måste nämna: The Waste Land. Koppling till T.S. Eliot, antar jag. Oklart för mig hur, men det spelar faktiskt ingen roll. Det är en jättespännande bild!

  7. Evan skriver:

    Johan, Johan. Vad ska jag säga? Tala om att bli sedd! Trotzig är verkligen en favorit. Nej, favorit är inte rättvisande. Han berör mig djupt. Hans bildspråk, hans rörelser i bilderna. Just de bilderna som du nämner har jag inte “aktivt” känt som inspirerade, däremot finns det en bild som jag kallar Trotzigbilden. (Den är faktiskt inte till sin fördel på hemsidan. Nackdelen med att exponera på detta vis är ju bland annat att storleken på bilden inte märks, heller inte textur, lyster, m m.)Men jag förstår verkligen vad du menar. Det är ett drag, då menar jag känsla av rörelse, och naturen som inspiration som vi har gemensamt. Och det kan jag knappt säga utan att rodna inombords för att ha något gemensamt med Ulf Trotzig som konstnär, det är stort.

    Bilden The Waste Land hänger i vårt vardagsrum. Jag läser som jag har skrivit i din blogg Öga och Öra, inte mycket lyrik, det är tungt. Men The Waste Land har jag inom mig, djupt nog för att bilden skulle komma för mig. Som du nog har förstått är språk och litteratur viktiga delar av livet för mig och stora källor till inspiration i mina bilder.

  8. Jah Hollis skriver:

    En bild säger mer än tusen ord.
    Du ser verkligen lycklig ut på bilden från vernissagen (eller heter det vernissaget, nej?).
    Visst är det roligt att bli uppskattad för något man skapat!

  9. Evan skriver:

    Hej, nej. Det heter det ju inte. Magnus som skrev ordet, felaktigt, är en kollega som säkert bara ville kolla om jag fortfarande var vid mina sinnens fulla vett. Och det är jag. Nästan.

  10. Magnus skriver:

    Nej, det heter visst inte “vernissaget”! Tänka sig, ibland blir det fel, men jag trodde faktiskt det var neutrum. Jag får trösta mig med att det ändå är ganska vanligt att svenska språket vacklar i fråga om n- eller t-ord. Mina morföräldrar sade t.ex. “apelsinet” och jag hade en tysklärare på gymnasiet som sade “tvålet”.

  11. Evan skriver:

    Magnus!! Hej, denna soliga morgon. Skönt med påsklov, inte sant? Språket vacklar, ibland vacklar vi själva. När jag var utvecklingsledare i svenska kunde jag ibland göra språkliga grodor (varför grodor förresten, varför sprida dåligt rykte över denna söta djur?) som snarast påtalades på trevligaste sätt av nära mig på institutionen sittande kollega. Han har koll. Det är så lätt att skriva fel. Ha det skönt i veckan!