• Frustrerad läsare

    Posted on mars 30, 2008 by in Konst och kultur

    Jag känner mig frustrerad. Två böcker på rad som jag lägger ifrån mig: Först Agneta Pleijels Lord Nevermore. Kanske var det en dålig fas för mig att läsa under, ety (ja, jag vet, men jag har aldrig haft tillfälle att använda detta ålderdomliga ord) jag har läst Pleijel tidigare med stor förtjusning, framför allt Drottningens Chirurg. Men Lord Nevermore blev just never more för mig. Jag kom inte in romanen och den kändes ansträngd och sökt.

    När jag går in på Gleerups för att hitta påskläsning fastnar jag för en bok av Peter Høeg, Den tysta flickan. Men tala om pretto! Maken till pretto! Det är så löjligt pretentiöst och förutsägbart – det begåvade barnet som ser allt, anar, känner. Clownen med sin svarta humor och stora ensamhet. Detta är bara några exempel. Kvinnosynen är ansträngt tillrättalagd med ett pseudofeministiskt anslag. Bläh! Trots detta fångar han mig ibland med skarpa satser, som:

    Det omedvetna kommer ofta med posten, och inte sällan i fönsterkuvert.

    Men de blir liksom lite väl många och övertydliga, även klokheterna. Så, tummen ner för den boken. Livet är för kort för läsning av dåliga böcker.

    Nej, då tar jag istället i min hand Pär Lagerkvists Aftonland, den andra inköpta påsklovsboken. I hans lyrik kan man vila, tänka och njuta av det innerliga. Kanske ska man vara i sitt livs höst för att uppskatta det han skriver?

     

    Det är om aftonen man bryter upp
    vid solnedgången.
    Det är då man lämnar allt. 

    Tanken tar ner sina tält av spindelväv
    och hjärtat glömmer varför det ängslats.
    Ökenvandraren överger sin lägerplats,
    som snart ska utplånas av sanden,
    och fortsätter sin färd i nattens stillhet,
    ledd av gåtfulla stjärnor. 

     

    Andra bloggar om: Agneta Pleijel, Peter Høeg, Pär Lagerkvist, litteratur

5 Responses so far.

  1. Johan Selander skriver:

    Du har hittat en av de allra bästa dikterna av Pär Lagerkvist, tycker jag. Och bilden är underbar! Däremot blir jag förvånad över att Lord Nevermore inte har gjort intryck. Jag blev mycket berörd av den för några år sedan. När jag nu går till hyllan för att kolla varför hittar jag förstås inte boken – utlånad och inte återkommen, antagligen.
    Hälsningar
    Johan

  2. Kerstin G skriver:

    Hej Eva! Du säger att man kanske bör vara i sitt livs höst för att uppskatta Pär Lagerkvist. Tänk, jag var i mitt livs vår, jag gick i gymansiet när jag fastnade för denna dikt av Pär Lagerkvist. Ur min tonårsdagbok läser jag:

    Engång ska du vara en av dem som levat för länge sen.
    Jorden ska minnas dig som den minns gräset och skogarna, det multnade lövet.
    Så som myllan minns
    och så som bergen minns vindarna.
    Din frid ska vara oändlig som havet.

  3. Evan skriver:

    Hej Kerstin. Det är också en riktigt vacker dikt från Aftonland som du citerar, riktigt fin. Nej, man behöver säkert inte vara i sitt livs höst för att uppskatta dessa skymningsdikter. Men det är så för mig! Kanske är jag lite senfärdig!

  4. Spectatia skriver:

    Ja, men precis! Pretto är just det ordet jag också använder för att beskriva Den tysta flickan. Huuuhh!

  5. Evan skriver:

    Det är inte första gången vi tänker liknande kring litteratur, inte sant? Har du läst “The Road”?