• Kullaberg och Nimis

    Posted on mars 29, 2010 by in I terrängen, Konst och kultur

    En helg i Mölle by the sea med Kullabergpromenad, det låter som en bra idé för en gäng vårtrötta i familjen. Jag har bokat rum på Strandgårdens B&B i Mölle och jag rekommenderar det! Trevliga rum, bra frukost och alldeles, alldeles vid havet. Att vi dessutom är helt ensamma på stället gör inte det sämre. Titta gärna i FOTAT.

    Efter en god natts sömn där de med bra hörsel kan höra vågorna slå mot stenarna vid stranden, beger vi oss till Kullaberg. Man behöver inte längre betala för att köra in med bilen vilket verkligen är på tiden! Vi åker till det som kallas Josefinelust och här ligger faktiskt lite is kvar, det enda vita vi ser denna dag. Det är en ordentlig nedåtpromenad med sin motsvarighet uppåt och man anar hur lårmusklerna kommer att känna sig dagen efter. Men så vackert det är. Titta på bokklubben i FOTAT, den finns där.

    Nimis (länk till Vilks egen sida) måste vi besöka, Mats har aldrig varit där och vi andra är fascinerade från tidigare besök. På vägen ner (igen, stackars ben!) tvekar jag vid en blöt sten och en arm sträcks fram för att hjälpa mig. Det är Vilks själv och vi talar en stund om hans situation i dagsläget. "Men nu är det vår", säger han. En frimodig man.  Fri, modig. Egensinnig. Jag beundrar hans civilkurage och tycker att Nimis är ett verkligt intressant projekt och inlägg kring vad konst är och dess gränser – konst SKA tänja på gränser, tänja på normer. Nimis är inte farligt, stör ingen och är mycket väl intregrerat i landskapet. Se FOTAT. Det är spännande och i utveckling.

     

    En spännande resa in i Nimis, i landet Ladonien 

    Jag träffar en annan man nere i Nimis tunnlar, sådär 7-8 år gammal. "Jag forskar om Nimis", säger han allvarligt. Han går i tvåan. Som lärare känner man sig rätt störd, både av detta sätt att använda sig av ordet forskning och det faktum att så mycket energi läggs i skolan på enstaka projekt – vi kan ofta känna att grundkunskaperna saknas. Men det kanske är helt rätt!? Idag kan man ju googla fram information. Vi ska kanske lära oss att använda hjärnorna till annat än att lära in fakta. Lära oss att leta på rätt ställe istället?

    Jag berättar för honom att jag just träffat Lars Vilks. "Var det han med platt hår?" säger han och blir en aning upphetsad. Att ha mött upphovsmannen skulle kunna vara spännande. Men Vilks är borta. Han måste ha världens lårmuskler den mannen som har släpat allt det materialet ner för den branten. Oj. Oj.  

    Ja, och jag håller på med mitt konstprojekt jag med, kulturknutte som jag är … Titta gärna på mina bilder i MÅLAT

    Andra bloggar om: Lars Vilks, Nimis, Josefinelust, Kullaberg, konst, yttrandefrihet

5 Responses so far.

  1. Jah Hollis skriver:

    Vilks har mitt fulla stöd i det han håller på med.
    Det som kan reta mig, speciellt i rondellhundsdebatten, är att folk ofta framhåller att hans muhammedhund är “dålig” som konst betraktat och att Vilke inte är någon “riktig konstnär”.
    Som om det, om det nu skulle vara så, skulle ge religiösa fanatiker rätt att hota att döda honom. Till och med Ulrika Knutson, som är Publicistklubbens ordförande har kallat hunden “en usel jycke”. Varför det? undrar jag.

  2. Jah Hollis skriver:

    Vilks ska det förstås stå, inte Vilke. Jag skyller på förkylningen som ställer till det.

  3. Evan skriver:

    Det där att han inte är konstnär är helt obegripligt. Jag tror att det handlar om att man inte gillar hans konst. Även konst man inte gillar är väl konst? Hunden är en mycket märklig idé tycker jag, jag fattar inte riktigt hur han fick den. Kanske tänkte han på maxprovokationen? Men han har banne mig rätt att göra den! Och som sagt, han skadar ingen. Däremot var jag mycket provocerad av konstfackstjejens konstuttryck, hon som fejkade ett psykostillstånd! Där gick hon fel väg tyckte jag.

  4. Mikael skriver:

    Ordet och pennan är fria. Även Vilks.
    Utan att ha sett Anna Odells utställning men väl läst mkt om den tycker jag att hon borde nominerats till någon av Stora Journalistprisets kategorier. Inte bara för snackisens skull utan för det att hon faktiskt avslöjade missförhållanden inom psykvården.

  5. Evan skriver:

    Kanske hon borde ha gjort det då på ett annat sätt? Det blev en väldigt konstig vinkel när hon gjorde det som ett konstprojekt, det blev mycket märkligt. Dessutom hade hon en privat agenda. Nej, jag håller inte med dig men ser att jag inte klart kan motivera varför! Får återkomma!