First Aid Kit gav oss förra fredagen en fin upplevelse på picknickkonserten på Victoriateatern där medhavd mat intogs. Den hade inhandlats på min favorit-ICA och jag hade valt färdiglagat från deras delikatessavdelning.
Jag har fortfarande inte riktigt kommit in i det här med färdiglagad mat, att köpa mat lagad av andra. Fortfarande fyller det mig med viss häpnad och stor förtjusning när jag ser att jag mot i och för sig ett större antal pengar än hemlagat kostar, kan få mat som är lika god, ja ibland bättre än min egen. Det kostar men det smakar.
Ni vet att de bygger en del lägenheter i Nevjork som inte har kök, va? Så förstörda är (vissa) amerikaner med pengar att de inte tycker sig behöva kök – morgonkaffet och bageln köps på vägen till jobbet, lunch och middag hämtas på restaurang eller telefoneras hem.
Det är ingen kul kultur, på många vis. Det vi själva lagar kan vi krydda, forma, variera som vi vill. Dessutom har vi koll på råvarorna (i den mån vi har koll på affärens).
Kul tjur
MEN: Alltså. First Aid Kit en fredag. Fredagen därpå Second Time Hit. För då fick vi hit (!) samma gäng, typ. Maten blev näst intill densamma. Inhandlad i samma ICA-deli.
Vad är det med mig? Gillar jag upprepning? Har jag ingen fantasi? Dåligt minne? Att få det till att det var så gott en fredag att det kunde upprepas näst intill identiskt nästa fredag, det är en lätt överdrift.
Nä, det är nog det att jag inte bryr mig. Jag tänker mest på samtalen som ska komma när vi sitter där. Att vi ska vara vi nära och kära och att det ska vara gott. I hjärtat då.
Andra bloggar om: First Aid Kit, Second Time Hit, Jahaja, mat, upprepning