• En gul klänning

    Posted on februari 13, 2014 by in Allmänt filosofiskt

    Igår var jag i en affär och provade en gul klänning. När jag stod där i provrummet så kändes det som att jag glödde inombords av glädje. Gult har den effekten på mig.

    På väg ut ur butiken just när jag kliver ner för den lilla trappan, kommer en kort minnessekvens för mig.

    gul

    Mamma sitter inne i sitt syrum. Jag ser hennes ryggtavla. Hon ser djupt koncentrerad ut där hon sitter framför sin Elna symaskin. Man får inte störa. Detta ser jag i minnet. Jag inser att det är ungefär samma syn som möter den som kommer in i mitt målarrum. Totalt fokus.

    Kommer jag in när mamma klipper till något plagg på sitt stora bord viftar hon bort en. Hon fokuserar på tyget, på att klippa rätt utmed de tunna pappersmönstren som är fastnålade vid tyget. Det säger svisch-svisch om den vassa saxen med svarta handtag. En sax som jag absolut inte får röra.

    En sommar skulle mamma sy mig en klänning, jag var 11. Hon hade en massa olika tyger i en låda. Hon visade mig vad jag kunde välja emellan. Alla tygerna var fula, tyckte jag. Konstiga. Inget som andra flickor i min ålder hade.

    Ett var vitt med gult mönster, ett stort konstigt mönster. Konstigt men också spännande. Jag sa att jag tyckte bäst om det men frågade om hon inte trodde det skulle bli en ful klänning. “Den kommer bli väldigt fin. Ingen annan kommer ha en likadan.”

    Det sista var något som jag som 11-åring då ännu inte såg som något positivt.  Men idag – att  inte upprepa det som redan finns, inte göra likadant, i varje fall i skapandet, är viktigt för mig. Var det här det började?

    Mamma sydde klänningen. Jag minns när jag såg den hänga färdig där på en galje. Den såg konstig ut.

    Men när jag satte på mig den var den bara helt fantastiskt fin, jag förstod det så ung jag var. Den satt som en smäck (mamma var en oerhört skicklig sömmare) och färgen var perfekt på mig.

    Jag älskade den klänningen. Den gula klänningen. Jag tänker idag att min kärlek till färgen gult kanske tog sin början här. Ja, ni som känner mig kommer tycka “vadå, du gillar väl alla möjliga färger!?”. Men då säger jag, det är något alldeles speciellt med gult. Den färgen den mättar hunger.

    Andra bloggar om: , , , , ,

5 Responses so far.

  1. Tomellen skriver:

    Så oerhört fint! Att det gula tog fram det minnet hos dig och att minnesbilderna är så tydliga för dig.

    Gult är fantastiskt, det tar fram bra saker lite varstans tycker jag.

    kram!

  2. Henrietta Shapira skriver:

    Ett sådant fint minne! Och så bekant klingande! Men en sak – köpte du den gula klänningen i den lilla butiken?

  3. Eva Nygren skriver:

    Och nej, Tetta, jag köpte den inte.

  4. skriver:

    Jag brukar alltid uppskatta att du har färg! Kan dock vara dålig på att tala om det. Så det gör jag nu.

  5. Eva Nygren skriver:

    Tack Helena. Ja, färg är grejen!