• Trivselbridge med partnergaranti

    Posted on mars 1, 2015 by in Konst och kultur
    bild 1

    Utan härkomst och tyngd fladdrar medvetandet i vinden som en tyllgardin i sommarstugan (Martin Severinson)

    “På torsdagar går jag på trivselbridge med partnergaranti” berättar vår bekant på en trevlig fest härom kvällen. Han gör det med glimten i ögat, väl medveten om hur komiskt detta kan låta för en utomstående. Jag menar, inte bara ska det trivas, man garanterar också en partner. Eller det ena kanske ger det andra? Förstås, så är det.

    Svenskläraren i mig (som än kämpar på i samma missionärsbanor, trots att jag i måndags sa upp mig – än tänker jag att jag SKA få eleverna att se hur fantastiskt språket är) memorerar frasen. Jag har pratat med eleverna om hur enastående det är med svenskans möjligheter att sätta samman ord. Här har vi ett fint exempel. Trivsel + bridge. Partner + garanti. Något inom mig får mig att misstänka att deras entusiasm nog inte kommer att vara på topp.

    Vi kör till Falsterbo denna första söndag i mars, första vårmånaden enligt min man. Det snöar lite blött i Dalby. Väderprognosen säger dock att det drar österut så vi kör i andra riktningen. Helt rimligt lättar blötsnön när vi närmar oss Näset.

    Falsterbo konsthall, i den gamla stationsbyggnaden, bjuder på fin utställning. Det är Yayoi K. Malm och Martin Severinson som har mycket gemensamt. Ett barnsligt, runt anslag som vi båda gillar, Mats mest keramiken, jag kanske mer målningarna som innehåller intressanta ord och tankar.

    Det är tomt där, trots att det är söndag. Kanske är det 5-milen på teve. Kanske ointresse från allmänheten. Det var vernissage igår och inget är sålt. Det är tufft att vara konstnär om man utöver konsten för att få bekräftelse, den kan ofta lysa med sin totala frånvaro. Man måste tro på sig själv. Vara sig själv.

    Det blåser när vi går ner mot stranden, vi väljer att ha vinden i ryggen. Golfbanan är tom på spelare vilket är begripligt med tanke på temperatur och vindstyrka. Vi får massor med frisk luft under den timme vi går utmed Flommens golfbana.

    Efter det känns det fantastiskt att besöka KUST café, ett favoritställe här nere i gamla Falsterbo. Mackorna är supergoda, kakorna hembakade och helt underbart onyttiga.

    Vi diskuterar trivselbridge, Mats och jag, över vårt kaffe. Jag har förstått att bridge är något som många, särskilt lite äldre personer, ägnar sig åt. Det sägs kräva fokus och gott minne. Kanske är det god hjärngympa?

    Jag förklarar på festen där trivselbridgen kommer upp, att jag har absolut noll koll på spelet. Däremot gillar jag bridgeblandning. Finns det något samband med spelet? Olika teorier kommer upp kring varför godisblandningen heter som den gör, men jag får googla mig till sanningen på Cloettas hemsida: “Bridge är mixat bjudgodis i en mix som blev till när några medarbetare satt och spelade bridge under en lunchrast 1966.”

    bild 2

    Yayoi K. Malms roliga keramik

    Så är det. Någonting säger mig att jag inte har en framtid som bridgespelare. Jovisst, bridgeblandning (ojoj, fint sammansatt ord!!) är gott men det handlar om så mycket mer. Tålamod verkar krävas. Det är inte min starka sida.

    Faktum är att jag heller inte är så bra på samarbete vilket är ett måste i bridge. Suck. Tack och lov finns det annat för mig. Men det låter rätt fint, trivselbridge med partnergaranti!

    Andra bloggar om: , , ,

2 Responses so far.

  1. Eva skriver:

    partner garanti det vore något för mig!
    Jag kommer inte ihåg om du sett (innebär jag inte kommer ihåg om du skrivit om den), Vera Nilsson utställningen som kommer från Liljevalchs- Nu i vår är den påMjellby konstmuseum och helt klart värt en omväg. När jag var där var det helt tomt, tyst och jag kunde tassa runt de antal varv (4) som jag numera behöver för att tillgodogöra mig en utställning.

  2. Eva Nygren skriver:

    Hej, jag har inte sett den men fått den rekommenderat. Kanske kan vi se den om vi kör till Stockholm eller nåt. Tack för jättebra tips!