• Runtikring

    Posted on juli 8, 2008 by in Resor

    Ett av våra mål för sommaren är att se oss om i Skåne, lite runtikring, och att använda fötterna mycket i samband med detta. Senaste rundan går till Skånes nordöstra hörn, med avstamp några mil norr om Kristianstad. Vårt första mål blir Kjugekull som jag hade läst på om i det turistmaterial som finns kring området runt Ivösjön som kallas Humleslingan.

    Kjugekull är en område med jättestora stenbumlingar, 75 miljoner år gamla, häftiga att bese och rena drömmen för klättrare som stället kryllar av. Dessa lägger madrasser på marken och försöker ta sig upp för de svåra väggarna. För oss räcker det att gå runt och titta på dem och att bese den fina utsikten från toppen. Kolla i FOTAT!

    Därefter tar vi oss till det vackra slottet Bäckaskog. Nej, vi äter inte där fast det ska finnas en enastående bra restaurang där, det ligger en dyrare resa framöver i planeringen så lite håller vi i plånboken, men vi tittar på den underbara parken med dess fantastiska träd. En ljuvlig doft från blommande lindar ligger över parken just nu och humlorna surrar.  

    Vi åker ut på Ivön (efter att ha varit i Bromölla som ju är Iföverkens ursprungsort) och det är en vacker och idyllisk ö ö, naturmässigt mycket påminnande om Blekinge, lite kuperat, massor med ek. Uppe på Ivö klack kan man se långt och man kan bese kaolinbrottet. Kaolin har tidigare brutits här, bland annat för användning till de toalettstolar och annat porslin som tillverkades på Iföverken. Till Ivön kommer man med gratis färja. Mysigt. Både färjan och gratiset.

    På Ivöns camping äter vi glass. Två kulor i strut, ber vi om. Vi får fyra. Alla som ber om två, får fyra. Inte konstigt att det går utför med Sveriges ekonomi. Men mysfaktorn höjs för vår del.

    Vånga vid Ivösjöns norra del är en söt liten by med hamn för kanoter och några segelbåtar. Här finns också skidbacke! En vacker plats som jag gärna hade tillbringat mer tid i.

    Och Vånga ligger inte långt ifrån byn Oppmanna där vi ska tillbringa natten. Detta är en underbar trakt, mjuka kullar, fantastisk vegetation, stora ekar, lindar, mycket al (ja, ni som känner mig märker hur djupt ner i trädträsket jag håller på att ta mig), mycket bok. Riktigt, riktigt vackert. Jag tycker att ni ska åka dit. Kan ni inte det så kan ni titta på mina bilder i FOTAT

    Vi sover över på Rosentorps B&B och det är Marianne som är vår värd. Hon bor på gården tillsammans med sin make, vars familj ägt gården i tre generationer. Det vackra, långa huset är från 1836 och rymmer många, många rum. Huset är från början byggt som sommarhus åt landshövdingen "på den tiden när det var fint att bo i denna trakten" berättar Marianne. För att använda de stora delar av huset som paret inte behöver, bedriver de rumsuthyrning som jag verkligen kan rekommendera. Mycket bra för de 500 kronor vi betalar för att bo i ett rymligt rum med dusch och TV (Mats upptäcker TV:n till sin stora glädje. Smolk i bägaren för honom denna dag har varit att han missar Wimbledonfinalen när vi far runtikring. Nu får han åtminstone se en del av den).

    Innan dess har vi dock varit uppe på Vångaberget och tittat på granitbrytning, röd granit brytes här. Häftigt, kolla FOTAT och nedan:

     

    Vi kör runt och tittar lite nästa dag, innan vi tar oss till badplats vid Råbelövssjön som jag tänker mig kan vara en bra badsjö (gillar namnet eftersom jag bodde nära en trevlig gata i Malmö som barn som hette Råbelövsgatan. Barndomsnostalgin går aldrig över!). Och här är det VARMT i vattnet! Säkert 22 grader och SÅ behagligt. Vi tar en promenad utmed sjön och sen i plurret igen. Sjöbad är underbart!

    Torsebro: Har ni varit där? Det rekommenderas varmt. Underbar natur. Dessutom kan man bese Torsebro krutbruk som ingen av oss två hört talas om tidigare men som helt klart är värt att bese. Linné var här, kanske 80 år efter att krutbruket startade sin verksamhet och han förklarar på sitt pedagogiska vis i sin skånska resa, varför krutbruket ligger där det ligger. Jag är säker på att man skulle kunna bygga upp hur mycket ämnesöverskrivade kunskap som helst för elever och även vuxna, bara genom att följa i Linnés spår. Han var ett snille den mannen. Tydligen inte helt snäll mot sina medarbetare men en guldgruva för många andra och även oss nu.

    Sedan börjar det regna och vi känner att vi har fått nock. Vi kör hemåt mot sydvästra delen av Skåne. Varje gång vi gör en resa så här i Sverige, så förundras jag över hur stora skiftningar det finns i naturen inom ett litet område. Men också över hur känsliga våra sinnen är för att märka dessa skiftningar i naturen, vad gäller höjdskillnader i landskapet, vegetation och också förstås, dialekter. Även detta kan kallas mångfald!  

    Andra bloggar om: Nordöstra Skåne, Humleslingan, Linné, Oppmanna, Ivön, Torsebro, Skåne