• Väna och vänliga Blekinge

    Posted on juli 6, 2009 by in Resor

    Blekinge har mycket att komma med. Skärgård, välväxta ekar, korta avstånd mellan de "stora" städerna, sjöar när algerna börjar blomma. Jag har alltid gillar det här landskapet, det är mindre kargt än den bohusländska skärgården, närmre än den stockholmska och så gillar jag de pluttiga formaten, på både landskapet som sådant och Karlshamn och Karlskronas överblickbarhet.

    Vi har vårt huvudtillhåll i Karlshamn, en stad med bara 19 000 invånare. Småstaden är min bästa sorts stad. Jag gillar möjligheten att kunna greppa en stad. Kunna känna igen folk, bli igenkänd. Detta är förstås också avigsidan på småstaden som boendeform. Men jag tänker mig att i en småstad kan man också göra skillnad på ett annat sätt.  

    Vårt hem borta från hemma

    Men som sagt, algblomning skapade viss otrivsamhet när vi skulle bada. "Barn och husdjur bör ej bada" står det på Karlshamns kommuns skylt vid vår badplats. Man tappar lite lusten, trots att man är både vuxen och odjurisk. Doften tänder av, mojset i vattnet, tanken på att övergödningen är del i orsaken till fenomenet som sådant.  

    Men skärgården, alltså. Den är så fin – vi besökte också Karlskrona skärgård där Mats skulle träffa en ungdomsvän. Ja, från han var sådär 15-16 år. Det är ett tag sedan. 45 år kanske. Männen, de gamla kompisarna,  hade svårt att känna igen varandra. Först när solbrillorna åkte av stod det klart att det var den gamla vännen där bakom de mörka glasen, fast med rynkor, så mycket mindre hår. Och så vidare. Minnena kom åter, det blev väldigt mycket snackat om tjejer. Det stod klart vad som var viktigt då.  

    Anna Kerstin, vännen Lasses hustru, bakar supergoda rågskorpor och tar på så vis upp den lokala öns eget recept som hon generöst serverar sina gäster ombord på båten som tar oss runt i övärlden:

    Skorpor, smör och ost. Godare kan det knappast bli

    På vår tur i skärgården ser vi bland annat Gåsefjärden där den ryska ubåten gick på grund 1981. Att det skulle vara en ren händelse att de hamnade just där, mitt i militärt skyddsområde, är lite svårt att tro när man ser platsen.  

    I övrigt inkluderar veckan mycken fin samvaro med barn och deras vänner. Överraskande nöjen, tår blir till häst (eller flodhäst?) och så tillverkas ett memoryspel av hemmaritade bilder – vi har med oss många kreativa tecknare! Memoryspelet visar dyster sanning: Ju äldre vi är, desto sämre klarar vi spelet.

    Så kallad fothäst

    Men vi klarar att ha det gott ändå, också vi som lever i livets andra halvlek. Helhjärtat.

    Andra bloggar om: Blekinge, algblomning, Gåsefjärden, teckna, bada, stuga Blekinge

6 Responses so far.

  1. Alla Smutsiga skriver:

    Och imorgon åker jag och mina ungar “hem” till Blekinge. Vår lilla vik brukar dessutom klara sig från den blå-gröna sörjan.

  2. Evan skriver:

    Hoppas, hoppas att ni slipper sörjan och får sitta mycket under ekar och bara njuta! Skön semester med många fina detaljer!

  3. Niklas skriver:

    “Sveriges trädgård”; “Sveriges Albanien”. Blekinge har många namn. De som bor där pratar så lustigt också. Dock, det finns inget som slår Bohusländsk “karg” kust!

  4. Slow skriver:

    Trevlig utflykt, den gnäggar jag gott till!

  5. Evan skriver:

    Niklas: Sveriges trädgård fattar jag men inte det där med Albanien. De som bor där pratar listigt … inte lustigt, alltså. Är det så att hjärtat klappar mest för karga Bohuslän, måntro? Och Slow, jag är litta slow, det tog en stund innan jag fattade det där med gnägget: “Jahaja” utropade jag i bilen en timme efter jag läst din kommentar. “Det är fothästen Slow identifierar sig med”.

  6. Niklas skriver:

    Det var något Aftonbladets Lasse Anrell skrev i en krönika fö evigheter sedan. Jag har en massa vänner från Blekinge, så de brukar få höra det.