• Gångbart

    Posted on juli 15, 2009 by in I terrängen, Konst och kultur

    Idag har vi gjort vår årliga (den är väl årlig om man gör den andra året?) promenad från Dalby in till Lund. Sådär 15 km på tre timmar. Varför?

    För det är kul! Kul att se det som bara ses swischa förbi annars, på väg till jobbet. Få se andra perspektiv och komma naturen nära.

    Att Skåne som är så tättbefolkat kan vara så tomt på sina småvägar! 

    Det gäller att ha bra skor, rejält med vatten och något att prata om. Allt det hade vi idag, dessutom sol (kanske lite väl mycket) och underbara vyer (titta gärna i FOTAT).

    Att komma till fots in i Lund är en kick i år, likaväl som förra året. När vi kommer till Mårtenstorget och slår oss ner på en bänk för att vila, ser jag att jag har fått ett sms från en vän och granne: "Har ni hört talas om de där moderna plåtmaskinerna som man kan sitta i och som rullar på hjul ända till Lund? Jättebekvämt!" Det är inte förrän en stund senare, när Mats och jag fått in en av restaurang Stortorgets härliga hamburgare, som jag fattar: Anna-Lena har kört förbi oss med bil under den korta sträcka vi gått utmed landsvägen mellan Lund och Dalby. Poäng till henne!  

    Skatfjäder funnen utanför Östervångskolan. Naturen ger bästa färgmixen

    Naturen ger färgupplevelser året runt. Nu kunde vi titta på korn, havre, himmel, ja även asfalt. Apropå färger så kan jag åter tipsa om Hans Krondahls utställning på Malmö konstmuseum som Sydsvenskan äntligen fattat att de måste uppmärksamma. En mer ingående artikel om hans arbete finns här (och också viss kritik av hur man ställer ut hans arbete – utställningsteknik är något som kräver fingertoppskänsla).

    Jahaja. Då dröjer det kanske ett år till nästa gång man vandrar in i Lund, äter en god middag och sedan tar bussen hem till Dalby. Man ska ju inte överanvända gångbara koncept. Eller?

    Andra bloggar om: Dalby, långpromenad, Hans Krondahl, Stortorget